Hellre hängande kinder än hänga upp dem på hullingar

Det finns, inte minst i dessa tider, anledning att fundera över vad som är viktigt i livet. Det är inte utseendet. Ändå tänker jag en del på det. Nu för tiden förekommer morgnar då jag helst hade velat slippa möta min spegelbild. Åldern tar ut sin rätt och det är inte alltid så lätt att visa respekt för och handskas med. Men jag har hellre hängande kinder än hänger upp dem på hullingar.

En nyutsprungen ros. Hellre hängande kinder än hänga upp dem på hullingar.
Som en nyutsprungen ros …

Hullingar – är det ens möjligt? tänker nu varje klok människa. Ja, det tycks vara möjligt i syfte att strama upp och dra åt huden. Tänk fiskespö, drag och fisk som nappar. Det är ungefär så det går till. Människa, hungrig på sitt gamla utseende, frestas av skönhetskliniks glittrande drag, nappar på det och halas in för behandling. Ut kommer sedan människa med överflödig hud upphängd på hullingar.

Jätteglad trots surveck

Allt detta började med att jag läste en fråga i en skönhetsspalt i ett söndagsmagasin. Frågan gällde en specifik metod då man går in under huden med trådar och med hjälp av dessa stramar upp huden. Jag blev förfärad, går de in under huden och tråcklar och drar åt? Använder de den hederliga, gamla björntråden? Nej, det heter aptostrådar, lärde jag mig. Detta skulle kunna bli ämne för ett blogginlägg, tänkte jag där jag satt med mina kråksparkar och nasolabiala veck, d v s linjerna som sträcker sig från näsan ned mot sidan av munnen. Jag tror att de sistnämnda även går under benämningen surveck, vilket kan vara lite trist om man egentligen är jätteglad.

Kvinna med munskydd. Kråksparkar halsveck, grått hår.
Lite kråksparkar här, lite halsveck där – och en spänstig hjärna!

Nå. Jag googlade på dessa aptostrådar och tappade hakan (det är lätt gjort numera när allt har blivit så slappt). De där trådarna har alltså hullingar och en klinik skriver att ”man sträcker huden genom att haka på den på hullingarna”. Behandlingen varar i tre – fem år om allt går bra. Går det inte bra, kan det uppstå granulationsbildningar, svallkött av ibland vårtlik eller läderartad karaktär. Åh, vad jag älskar alla mina skrynklor och nasolabiala veck! Må de frodas och leva vidare i frid.

Hjärnans spänst

Det är lätt att göra sig lustig över dem som mår dåligt över att ansikte och kropp med åren tappar spänst och förmåga. Det är inte min avsikt och även jag kan känna mig lite vissen (!) ibland för att kroppen är stadd i förändring och inte ser ut och lyder mig på samma sätt som förr. Men när jag funderar närmare på saken, får det hellre vara så än att hjärnan tappar sin spänst och förmåga.

8 thoughts on “Hellre hängande kinder än hänga upp dem på hullingar

  1. Nasolabiala var ett nytt ord för mig. Håller med, heller en spänstig hjärna, om nu det går. Jag kan redan nu känna av en viss slapphet i hjärnan 🙂

    1. Ja, det där med hjärnspänsten är förstås svårt att styra helt själv 🤓. Men man kan göra sitt bästa för att bevara den så länge som möjligt 😊.

  2. Denna ständiga jakt på slät hud och ”ungdom” – jag älskar gamla människors händer och ansikten! De är rynkiga och väderbitna, visar att de levt och verkat och skrattat och gråtit och….så vill jag bli!

    1. Och det är så konstiga saker som tas fram i jakten på ungdom. Manicker som slipar huden, eget blod och kemikalier som sprutas in lite varstans, häftklamrar och hullingar. Jag tycker inte att det är jätteroligt att bli rynkig och lite hängig i kroppen, men så är livet och jag kan inte springa ifrån åldrandet. Och jag skulle aldrig ta till en metod av ovanstående slag. Däremot kan jag falla för en och annan ”mirakelkräm”. Men den får inte kosta för mycket för det är de aldrig värda 😊!

      1. Det finns värre saker som pågår i kroppen vid åldrandet än rynkor….dåliga knäleder, sämre syn, en släng av andnöd ibland…och som du skriver hjärnfunktionen, den vill man ha kvar….rynkor blir petitesser i sammanhanget, tycker jag.

Kommentera