Det har varit klent med det sociala umgänget under hela pandemin. De kretsar jag har umgåtts i har inte bara varit få utan även innefattat ett fåtal människor. Hur man umgås under normala förhållanden har jag - och säkert många med mig - nästan glömt. Därför presenterar jag här fem tips för att sparka igång …
Continue reading Fem tips för att sparka igång umgänget efter pandemin
Tänk att pandemin har pågått i drygt ett år och ändå visste inte jag vem Elisabeth Backteman är. Men nu vet jag: Hon är 187 cm lång, har en svart dubbelknäppt jacka, vida byxor samt skor med låga klackar. Dessutom är hennes glasögon tonade och bågarna är kantiga. Och javisst ja - hon är även …
Continue reading Jag undanber mig irrelevant information om utseendet
Det händer att jag smäller igen en dörr. Hårt. När det sker är det oftast ett uttryck för att jag är frustrerad, förbannad eller sårad i mitt innersta. Det är någonting med den där smällen, som får dörrkarmen att skaka och fönsterrutor att skallra, som är djupt tillfredsställande. De överhettade känslorna pyser ut, åtminstone lite …
Continue reading Rage rooms – en självhjälp eller ett bisarrt betalnöje?
I TV-program, då deltagarna tävlat om att sjunga eller dansa bäst, försöker programledaren dra ut på programmets sista, avgörande minut. Två deltagare återstår och nu ska vinnaren utses. "Sverige - vi har ett resultat!" säger programledaren och sen går det 30 långa sekunder innan vi får veta. Samma uttryck kan användas då vi pratar om …
Jag räknar efter och tar fingrarna till hjälp: november, december, januari, februari, mars och halva april. Fem och en halv månad sedan vi flyttade och nu är det redan dags att omorganisera - och rensa - i förrådet igen. Det är nämligen så förtvivlat svårt att ta sig in där. Och de där garderoberna som …
Continue reading Redan dags att omorganisera – och rensa – i förrådet igen
Att promenera i stadens villakvarter är att ta del av andras drömmar och visioner - men även av tillkortakommanden och brist på ork. Jag traskar förbi villor med prydliga fasader och tomter, andra där snickerierna och trädgårdarna skriker för döva öron efter omvårdnad och så är det villorna som vill så mycket mer än de …
Continue reading Drömmen om ett chateau och vardagslivets realiteter
Det är inte alla dagar som är ordrika dagar. Ibland räcker det att uppleva. Ta en ögonens promenad. Ett andpar på söndagspromenad. Stenar och slitage. Speglingar. Fiskedon. På väg. Signalfärg. Ha en bra vecka!
Måndag. Fredag. Lördag och söndag. Det är de fyra veckodagar jag numera är helt medveten om och som jag på riktigt upplever att de finns. Andra veckodagar tycks försvinna och svischar bara förbi. Jag hinner inte få grepp om dem. Tisdag, onsdag och torsdag - var har de tagit vägen? Tiden förändras inte, men ändå …
Förr i tiden promenerade man till jobbet - eller så tog man cykeln. En del tog sig rent av en löptur till arbetet. Nu är det slut med det. Nu heter det att man transporttränar. Jag vet, man slår sig för pannan. Ibland ska saker och ting konstras till och få nya namn bara för …
Vilken tur ändå att det tråkiga, träliga och tragiska kan skingras en stund genom ett gott skratt. I dystra tider blir människan kreativ på många olika sätt, bland annat då det gäller ordskapande. Häromdagen när jag körde hem från ett fysiskt möte på jobbet, lyssnade jag på Nordegren och Epstein i P1 och programledarna pratade …