Säg mig vad du har i ditt förråd och jag ska säga dig vem du är. Den tanken och det delvis hemmasnickrade ordspråket kommer för mig när jag läser en enkät i det senaste numret av tidningen Hem & Hyra. Där ställs nämligen den brännande, och för mig högst aktuella, frågan: Vad har du i ditt förråd? Men den intressanta följdfrågan saknas: Varför har du just de sakerna i ditt förråd?

Här följer ett axplock av vad folk säger sig ha i förrådet:

• Bildäck
• Köksmaskiner
• Gamla kläder
• Resväskor
• Rester från renoveringar
• Ett berg av ångest

Bra att ha och arvegods

Jag slår vad om att du som läser detta har minst två av dessa saker i ditt eget förråd. För egen del tycker jag att det sistnämnda svaret är särskilt intressant: Ett berg av ångest. För vad är alla de där prylarna som står och samlar damm om inte ett berg av ångest? Men vi ger ju vanligtvis inte prylarna epitetet ångest när vi pratar om dem, utan vi pratar om bra att ha, arvegods, minnen, ekonomiskt värdefull, om att ifall, dyrt inköpta eller det är minsann inget fel på dem! Om jag ska vara helt ärlig, har jag den senaste månaden själv använt samtliga ovanstående ursäkter för att behålla något. Jag har, med mig själv eller med maken, överlagt, resonerat, argumenterat och tjurigt plutat med underläppen för att försvara sakers fortsatta plats i förrådet.

• 

• 

Här är några exempel på vad som finns i mitt förråd och en förklaring till varför just de sakerna finns där:

• En brudklänningen som inte är vilken brudklänning som helst. Min moster sydde den till min mamma när hon skulle gifta sig och sedan bar jag samma klänning när jag äktade maken. Helsiden. Tidlös. Affektionsvärde.
• Bilder från när barnen var små som ännu inte har klistrats in i fotoalbum utan ligger nedpackade i lådor sedan många år tillbaka. Ovärderliga om än osorterade.
• En cool kaffeservis med stark 60-talsretrokänsla från mitt barndomshem. Sannolikt inte särskilt värdefull och inte dricker vi kaffe ur små kaffekoppar numera, men så många minnen och så fin! Men nedpackad i låda.
• Barnböcker, hästböcker, målarböcker, kritor, dockor, halvtrasiga dockkläder (från min barndom), bilar, Barbiedockor, Lego och pussel. Ting som barnbarnen kan leka med när de hälsar på.
• Tavlor av alla möjliga slag som är omöjliga just nu, men som är fina på rätt plats.
• Plus en massa annat.

Så vem är jag?

Det är egentligen inte min uppgift att ringa in vad detta säger om mig, men jag gör det ändå. Jag är en sentimental person som vill hålla kvar i några trådar till det förflutna. Dessutom har jag stor tillit till mig själv eftersom jag tror mig om att en dag ta tag i sådant som skjutits upp i åratal (bilderna). Därtill är jag en omtänksam och kärleksfull person som vill att de små ska trivas och ha sysselsättning när de hälsar på mormor och morfar. Slutligen finns det en insikt om att det otänkbara trots allt kan inträffa, nämligen att vi en dag flyttar igen. Och då kommer somliga tavlor upp på väggarna igen.

En annan och mer sammanfattande slutsats är att jag är som så många andra; svag i själen, konsumerar för mycket, sparar för många saker. Det är därför förråd och tankar belastas onödigt hårt. Men en tröst är att mitt hushåll i alla fall inte har fem överfulla förråd, vilket en av dem som besvarat enkäten i Hem & Hyra har. Som ni kanske redan har räknat ut, är det samma person som talar om ”ett berg av ångest”. Där är jag inte än.