Häromdagen skulle jag göra en kullerbytta. Inga problem, tänkte jag och böjde mig, något mindre graciöst än jag kanske hade föreställt mig, ner mot den bubbelgumsrosa gympamattan. När jag stod där, formad som en åldersbrun banan, hörde jag makens förskräckta rop: Stopp! Du kan inte lägga all vikt på huvudet! Jag hade glömt hur man …

Fortsätt läsa Om jag är det nya 18 borde jag kunna slå en kullerbytta

Förra veckan var riktigt kylig. De dagar jag cyklade till jobbet var det iskallt om öronen och näsan lyste som en röd stoppsignal när jag klev innanför dörrarna. " I dag är det bara 2 grader", upplyste en kollega mig käckt om häromdagen och då var jag mycket tacksam att jag inte hade varit medveten om …

Fortsätt läsa Sol, vind och vatten – och en försiktigt trevande vår

Ibland blir jag oerhört godissugen. Det kan hända var som helst och när som helst. Det är då jag inleder en tråkig överläggning med mig själv. "Om jag skulle köpa ett Daim idag? Det är ju ändå tisdag." Då svarar mitt andra jag: " Nej, det ska du inte. Tänk på kaloriintaget, tänderna och hälsan." …

Fortsätt läsa Godis är gott eller Gud ser dig

I dag läste jag om bostadsbyggande som skjuts på framtiden eftersom hyrorna blir för dyra. Vanligt folk har inte råd att bo i dem, helt enkelt. Samtidigt är det bostadsbrist, om inte överallt så i alla fall på många håll. Koja, stuga, radhus, villa, lägenhet, gård, herrgård, slott, husvagn, husbåt - det finns många bostadsformer. …

Fortsätt läsa Hemmets lugna vrå i olika skepnader

I dag plockade maken och jag upp våra cyklar från källaren där de stått parkerade sedan, tror jag, slutet av oktober. De hade ett tunt lager av damm, men mår superbra efter att ha fått vistas inomhus hela vintern. "Wow, var det så här det kändes!" tänkte jag euforiskt efter de första, något vingliga, tramptagen …

Fortsätt läsa En cykeltur i eufori utan sorgkantade naglar

Tidig morgon. För tidig morgon för att vara en lördag. Tankarna vandrar och av okänd anledning befinner de sig plötsligt i Klagshamn där jag som barn tillbringade många och långa sommardagar. Det var där jag lärde mig simma och det var där jag åt de medhavda, snart sandiga, smörgåsarna och drack jordgubbs- eller apelsinsaft som …

Fortsätt läsa Det är något särskilt med barndomens stigar

Jag ska aldrig bli som mina föräldrar! Känns detta statement igen? Sannolikt uttalades det i 15-årsåldern på ett både självsäkert och pubertalt sätt. Aldrig att någon skulle kunna säga att jag var så lik min mamma, inte bara till utseendet utan även till sättet, för jag skulle ju bli en helt egen person med mina …

Fortsätt läsa Arv och miljö – och så lite Ove

Om jag bara hade... Tänk om .... Det lilla ordet om triggar fantasin, uttrycker sorg för förlorade drömmar, skapar ångest, leder till förändring - allt beroende på i vilket sammanhang du använder det. Själv har jag inte funderat särskilt mycket på om, men använder det förstås flitigt eftersom det är ett ord med många olika funktioner i …

Fortsätt läsa Tänk om …

En pojke kommer ridande i t-shirt. En man som spanar efter rovfåglar och vill fånga dem på bild hänger sin jacka över stativet. Jag tar själv av mig jackan när jag ska fika men den åker på ganska snabbt igen -  oknäppt. Jag kisar mot solen och tänker: Är det möjligt? Kan det verkligen vara …

Fortsätt läsa Vår i februari – är det möjligt?

När jag var liten kallades jag Lillan. Det var inte särskilt konstigt med tanke på att jag var den yngsta i familjen. Något märkligare var att även andra, utanför familjen, kallade mig Lillan. Men en dag satte jag ner min, då fortfarande ganska lilla, fot och krävde av omgivningen att de skulle använda mitt riktiga …

Fortsätt läsa Smeknamn är kärleksfulla – eller bara praktiska att ha