Lösa trådar och fria tankar
När jag var liten kallades jag Lillan. Det var inte särskilt konstigt med tanke på att jag var den yngsta i familjen. Något märkligare var att även andra, utanför familjen, kallade mig Lillan. Men en dag satte jag ner min, då fortfarande ganska lilla, fot och krävde av omgivningen att de skulle använda mitt riktiga …
Fortsätt läsa Smeknamn är kärleksfulla – eller bara praktiska att ha
Vissa tider på året är segare än andra. Jag tänker på februari och mars som egentligen bara har en uppgift: att vara en transportsträcka mot våren. Tacka vet jag april och maj då man på fullt allvar kan befria sig från alla vinterkläder och istället rycka åt sig en tunn jacka från galgen och gå …
Jag försöker föreställa mig hur det skulle vara att delta i ett organiserat kramkalas och låta helt okända människor röra vid mig. Blotta tanken känns obekväm, men den som tycker att det skulle vara intressant att utforska detta närmare kan numera delta i ett s k Cuddle party, eller på svenska: kramkalas. Jag läste om …
Fortsätt läsa Jag kramas gärna – men helst spontant och oorganiserat
Förra hösten började jag sjunga i kör. Ni vet, en sådan där kör som inte kräver att man kan läsa noter eller ens pricka tonerna särskilt bra. Det höll några månader, sen gick vi skilda vägar, kören och jag. Men jag är fortfarande kär i musiken. När jag först såg annonsen på Facebook gick jag …
Jag suger på en karamell. En resekaramell. Det är inte mycket kvar av den nu, men så är den också riktigt syrlig, lämnar en god eftersmak och en längtan efter fler av samma sort. Karamellen heter Amsterdam och jag rekommenderar den varmt. Den gångna helgen var jag i Amsterdam och det är en stad att …
När jag var liten hade jag en vänkrets som inte var jättestor, men välbekant och mysig som ett par ingångna skor. Den bestod av kompisar i kvarteret och dess närmaste omgivning. Under en period hade jag en brevvän också. Var hon kom ifrån minns jag inte, men det var troligen från ett engelskspråkigt land. Det …
Fortsätt läsa Att kunna ta på sina vänner och möta blicken är härligt
En dag damp det ner ett kuvert på hallmattan. Det innehöll ett brev, en hel A4-sida, med röd text i sirlig skrivstil. Tonen var amper och jag blev utskälld för det oväsen som min fest den gångna helgen hade orsakat i trappuppgången. Jag var knappt 19 år, det var min första lägenhet och nu skämdes …
Fortsätt läsa Nära grannar, kära grannar – och de som är något annat
En dag som denna tänker jag att det inte behövs så mycket för att man ska känna sig nöjd och glad. Ett nyklippt hår vars längd avslutas som en rakkniv vass, ett egenlöst IT-problem och en fot som stampar takten kan räcka långt. Dagens glädjeämnen är enkla till sin karaktär, men många till antalet. Med …
Fortsätt läsa Om man räknar de lyckliga stunderna blott – eller nåt
Nu är det lite drygt två veckor sedan jag sist satte foten på jobbet. Det känns som en evighet. Inte för att tiden har gått långsamt, utan snarare för att det har hänt så mycket. Det är inga anmärkningsvärda saker som har inträffat utan livet har pågått, men utan jobb. Hur kan två veckor, som …
Skrynklig hud, blöta badrockar och total utmattning. Låter det lockande? Nej, jag tänkte väl det. Ändå är det så många som älskar spa. Själv är jag måttligt attraherad av att lulla runt på sådana anläggningar. Åtminstone är det så jag har bestämt. I dagens Sydsvenskan läser jag att det är flera nya och nygamla spa …
Fortsätt läsa Spa och spa – jag uppskattar soffhörnan och en god bok
