Jag går i väntans tider och är nu i sjätte månaden ungefär. Det kan tyckas konstigt med tanke på att jag uppnått 62 års ålder, men nu är det inte en bebis det handlar om. Det är en ny bostad som ska förlösas och precis som den nyföddes utseende är en överraskning, kommer denna bostad att vara det. För hur ser den ut – egentligen?

Nu har jag gjort det igen, d v s något som jag mycket bestämt sagt att jag aldrig skulle göra. Aldrig i livet att jag skulle köpa eller hyra en bostad som jag inte sett i verkliga livet först. Never ever. Herregud, man kan ju köpa, eller hyra, grisen i säcken och något sådant tänkte jag minsann inte utsätta mig för.

Men efter en tids missnöje med underhållet av den nuvarande och mycket högt älskade lägenheten, kom det ett tillfälle. Ni vet ett sådant som man inte kan säga nej till. Inte ens när man bara har sett en planskiss på lägenheten och inte har haft en möjlighet att titta på den i verkligheten före beslut. Det är så det går till när det handlar om flerfamiljshus som är under byggnation.

Erbjudandet kom just när den första vårgrönskan mycket försiktigt började spira och pandemin stod i full blom. En hyreslägenhet med en stor terrass! Jag upprepar det magiska ordet: terrass! Var vi, maken och jag, intresserade? Vi var nummer två i turordningen och tänkte att det därför var riskfritt att säga ja. Med vändande mail kom beskedet: Ni står på första plats. Lämna besked inom två – tre dagar.

Febril tankeverksamhet utbröt, planskissen synades mycket noga, telefonsamtal ringdes och väderstreck kontrollerades. Beslutet blev att hyra grisen i säcken. Sedan dess har vi pinsamt många gånger gjort oss ärenden förbi husbygget. Vi har lutat våra huvuden tillbaka och tittat upp på terrassen, försökt föreställa oss hur stor den kommer att vara i verkligheten. Lägenheten blir yteffektiv – men hur små kommer rummen att kännas i jämförelse med de vi har nu och hur kommer det att vara att ha kök och vardagsrum integrerade? Och tänk att vi, för första gången, ska bo i något som är sprillans nytt!

Det dröjer några veckor till, sen kan vi äntligen gå ut på den hett efterlängtade terrassen. Och sen ska vi titta på resten.