Långsamt töms vårt hem på liv. Lägenheten andas inte längre ”vi” med lugna andetag. Snarare kippar den efter syre och jag skänker den en tröstande tanke: Snart fylls du med en annans hyresgästs liv. Och själva vet vi nu att den nya bostadens terrass är över förväntan och att utsikten över stan är fantastisk. Planskissen har äntligen blivit verklighet.

Alla dessa lådor. Alla dessa turer till återvinningsstationen. Alla dessa beslut. Vi tömmer och rensar fortfarande och det tycks aldrig ta slut. Men om vi besinnar oss och verkligen tänker efter ser vi att det går framåt.

Bokhyllorna har tömts. Låda efter låda har fyllts med dessa ordrika dyrgripar. Vissa får inte ynnesten att följa med till den nya bostaden utan har lastats i papperskassar och kånkats in i en återvinningscontainer. Jag hoppas att någon annan får läsa dem, att de inte bara eldas upp. Böcker ska inte brännas. De ska läsas.

Två tågbanor i trä, som våra barn lekte med en gång i tiden, har hittat nya barn att glädja. En garderob, som vi helst hade tagit med oss men måste avstå eftersom plats inte finns, har funnit ett nytt hem. Bra så. En bokhylla, motspänstig med formbar, har fått nya ägare och kistan som hittills rymt barnbarnens leksaker har även den vandrat iväg till någon annan.

Vissa ting som vi gör oss av med har varit mycket omhuldade och uppskattade, trots det är lättnaden stor när de försvinner ut genom ytterdörren. Hej då, tack för den här tiden! Vad roligt att ni kommer till användning någon annanstans. Med eller utan betalning – det spelar inte så stor roll. Att någon annan blir nöjd och glad är viktigast – och att vi slipper bära bort själv.

Så vänder vi blicken mot det nya, det andra, nästa fas i livet. Nyckeln i låset för första gången. Wow! Oj! Det är så annorlunda, men det kan, det ska, bli så bra! Planer, idéer som stormar fram, förkastas och ersätts med nya. Så här kanske? Eller så här?

Planskissen har äntligen blivit verklighet – och vilken fin verklighet det blev!