Först skrollade jag förbi artikeln, sen tvärnitade jag och vände tillbaka för att läsa om den japanska trollformeln ikigai – fyra frågor som hjälper dig att hitta meningen med livet. Vem kan motstå något sådant? Men efter halva artikeln kände jag frustration, för vad är det vi håller på med egentligen?

Ikigai går ut på att man genom att besvara fyra frågor hittar meningen med livet. Och håll i er nu för här kommer de: Vad är du bra på (syfte)? Vad älskar du att göra (passion)? Vad kan du få betalt för (yrke)? Vad behöver världen (kall)? Kan du kombinera svaren på de här fyra frågorna – ja, då har du också funnit meningen med livet. Verkar det knepigt? Börja med att ta reda på vad du älskar att göra så kommer resten av sig själv. Jaja.
Trots att jag tröttnade på den japanska trollformeln redan efter halva artikeln, fick den dock tankarna att vindla vidare. Är det inte mycket spektakel nuförtiden kring hur vi ska bli optimalt lyckliga, nå störst framgång, hitta vårt sanna jag och komma till vår absoluta rätt på jobbet? Tänk bara på alla personlighetstester som många rekryterare och presumtiva arbetsgivare vill att särskilt intressanta arbetssökande ska göra (testerna verkar dessutom tillmätas en alltför stor betydelse). Eller sådana som man kan roa sig själv med för att ta reda på vem man egentligen är.
Ett exempel är Myers-Briggs personlighetstest som bygger på åtta bokstäver; I, E, N, S, T, F, J och P. Man rannsakar sig och svarar på frågor och vips har man fått ihop en kombination bestående av fyra av ovan nämnda bokstäver och vet hurdan man är med starka sidor och svaga sidor. Introvert? Extrovert? Intuitiv? Logisk? Känslig? Spontan? Strukturerad?

Eller varför inte ta till den så kallade DiSC-teorin som innebär att du placeras i ett färgfack. Är du blå, grön, röd eller gul? Är du kanske en mix? Vilken färg har du mest av? Ska jag verkligen anställa dig om du är en lugn och pålitlig grön när det verkar lite mer fartfyllt och spännande med en ”röding” som är drivande och självständig?
Eller varför inte göra ett enneagram och få veta vilken siffra som definierar dig och som därmed kan hjälpa dig att kartlägga dina rädslor och utveckla dina styrkor. Vad är det som gör dig till den du är och och varför tänker och agerar du som du gör? Hej och hå.
Tänk om jag blir gul fast jag hellre vill vara blå? Tänk om det visar sig att jag är en sjua, när jag trodde att jag var en trea? Tänk om bokstavskombinationen vänder upp och ner på min självbild? Och tänk om jag bara kan besvara två av de fyra ikigai-frågorna – finner jag inte meningen med livet då? Men … jag trodde ju att jag redan hade gjort det?Även om de flesta tester av det här slaget stoppar med en brasklapp om att vi utvecklas och förändras under hela livet, kan nog en ”diagnos” eller karakterisering baserad på den här typen av personlighetstester röra till det för en del. Eller, vad vet jag, förklara en del.

Ibland är jag spontan och flexibel. Andra dagar är jag som ett cementblock. I vissa situationer tar jag kommandot, i andra en mer tillbakadragen roll. Ibland är jag knivskarpt logisk, men jag kan också vara oförmögen att få ihop tanketrådarna. Det finns dagar då jag är vidöppen som en uppslagen bok och dagar då jag smäller ihop den och sätter hänglås på.
Jag gör kullerbyttor ibland, voltar i tillvaron, får ta några steg tillbaka. Men jag tar mig också målmedvetet fram på livets autostrada, går från klarhet till klarhet och når hyfsat ofta mina mål. Jag är färglös, bokstavslös, sifferlös och även svarslös. Men inte varje dag och inte i varje situation. Jag är mångfacetterad. Alldeles av mig själv. Precis som du.
Och sen undrar man varför den psykiska ohälsan ökar… Jag håller helt och fullt med dig, alla dessa teorier och hur man ”ska vara” eller ”inte ska vara” när verkligheten är precis det du beskriver – olika från dag till dag, stund till stund och situation till situation.
Jag är si i ett sammanhang, så i ett annat. That’s life liksom!
GillaGillad av 1 person
Ja, ingen kan petas in i en kategori på det sätt som sker på en del håll idag. Vi är ju komplexa, vi människor.
GillaGillad av 1 person
Så otroligt bra skrivet och formulerat. Håller fullkomligt med dig. Beklagar alla som fastnar, fördjupar sig, tror på och kanske lever efter dessa personlighetstester.
GillaGillad av 1 person
Tack, Eva. Ja, det är märkligt hur vissa företeelser, i detta fall personlighetstester, kan få ett så stort genomslag och hur alla då springer åt samma håll. Plötsligt ska alla företag göra samma slags tester och det är bara det som gäller. Samma sak gäller många som sitter hemma i sin kammare och gör det ena personlighetstestet efter det andra – och riskerar att bli allt mer förvirrade. Ett något mer kritiskt förhållningssätt och mer balans vore både önskvärt och hälsosamt.
GillaGillad av 1 person
ja, det där med lycka och alltid ha roligt och bara göra det man känner för kan bara bli vår undergång. Så härligt det är att ha roligt efter nå’t tråkigt, så varmt att vara tacksam för något man uppnått efter mycket jobb och slit. Och sin personlighet har man ju som nå’n sorts grund, men visst skiftar man. Det är så man interagerar med andra människor. Och vi har ett ohälsosamt hälso- och åldersdille i Sverige. ”Ålder är bara en siffra” får man höra ibland, men då missar vi ju att vaje ålder har sin tjusning. Och…ja, det finns mycket att fundera över!
GillaGilla
Pingback: Är jag en smygflygande animoji med popcornhjärna? - stadsmadam