Förra hösten började jag sjunga i kör. Ni vet, en sådan där kör som inte kräver att man kan läsa noter eller ens pricka tonerna särskilt bra. Det höll några månader, sen gick vi skilda vägar, kören och jag. Men jag är fortfarande kär i musiken.
När jag först såg annonsen på Facebook gick jag verkligen igång. Äntligen en kör som kunde passa en som inte var van vid den typen av aktivitet! Jag hade länge tänkt att det skulle vara roligt att sjunga tillsammans med andra, lufta lungorna och lära mig något på vägen. Så vad hände? Hur blev det så att min och körens relation upphörde redan efter några månader?
Vi var jättemånga de första gångerna. Faktiskt så många att vi fick trängas i bänkraderna i den aula som hyrts för ändamålet. På scenen fick vi nämligen inte plats. Vet ni hur avigt det är att stå inklämd i en bänkrad och sjunga? Men efter några gånger hade hälften kastat in handduken och vi som var kvar kunde kliva upp på scenen och låta lungorna svälla.
Vi sjöng i stämmor. Vi fick själva komma fram till om vi var alt, halvalt (det heter det nog inte, men det var en stämma jag aldrig hört talas om förut) eller sopran. Jag satsade på halvalt och sjöng så att jag emellanåt fick hostattacker och kli i halsen. Det lät förvånansvärt bra när kören gasade, när det klaffade något så när. Men sen kom den där låten då vi som var halvaltar ”bara” skulle sjunga lalalalalala. Vecka efter vecka. Lalalalalala. När det var dags för nästa termin kände jag att det var dags för mig och kören att separera.
Synd. Musik är avstressande, energigivande och kan till och med fungera som ett motmedel mot för högt blodtryck. Jag skulle nog säga att kultur över huvud taget fungerar så. En spännande utställning, en intressant teaterföreställning eller en tangokurs kan absolut ha samma effekt på det allmänna välbefinnandet och hälsan. Läs gärna mer om det i artikeln ”Därför gör konsten kroppen glad” (Forskning.se).
Och just därför är det också viktigt att kommuner, landsting och regering inte hyvlar ner kulturbidragen. Kulturupplevelser är rena medicinen.
stadsmadam 
Du har så rätt – kultur, eller i vart fall viss kultur, är nog så hälsosamt. Men dessvärre är det väl där det hyvlas först. Jag försöker köra någon socioekonomisk variant och har en liten ramsa som jag kör i tid och otid – förebygga kostar mindre än att ta reda på konsekvenserna (grusa gatan – benbrott är dyra, skapa social gemenskap – utanförskap blir dyrt osv.). Snart är de väl så less på mig så jag får sparken (men, det har hållit i dryga 10 år nu så de ledsnar inte så fort – ha ha).
GillaGillad av 1 person
Så bra, fortsätt med det! De kanske faktiskt har räknat ut i smyg hur mycket pengar som har sparats genom att de har lyssnat på dina ramsor. För det gör de väl 😊?
GillaGillad av 1 person
Ha ha… jag kan vara rätt envis så 🙂
Nåja, de lyssnar ibland, ibland inte. Och det är väl precis som det ska vara. Att jag strider så stenhårt i frågan kan ju möjligen vara relaterat till att kostnaderna hamnar i mina verksamheter och på något sätt kan jag ju – möjligen 😉 – anses vara lite partisk i frågorna. Men, trots det så lyssnar man ganska ofta.
GillaGilla