Den här helgen har jag varit i kiosken och handlat hur många gånger som helst. Det bästa med den är att allt är gratis. Jag har även legat under matsalsbordet – och fått veta att min make sedan många år är en bandit. Tänk, det hade jag ingen aning om!

Vi har rått om barnbarnen i nästan ett dygn och under de timmarna kan det mesta ställas på ända: logistiken, ordningen i hemmet, kosthållningen och nattsömnen. Jag vet inte hur det är för andra, men vi har med åren inrättat en tillvaro som är tämligen ordningsam, strukturerad och anpassad för vuxenbehov. Saker och ting finns (oftast) där man lade dem sist, man lämnar hemmet i ett skick och det har inte förändrats en smul till dess att man är hemma igen.

När kottarna kommer på besök får man glömma allt sådant. Det är bara att go with the flow. Det tar max 20 minuter för två små människor att göra om vuxenhemmet till ett relativt barnanpassat sådant. Upp åker kistlocket och ut åker leksakerna som finns förvarade (gömda) där då hemmet är ett vuxenhem. Dessa leksaker sprids sedan över hela lägenheten så att det ska gå bra att leka var som helst. Kiosken förses med grönsaker, frukter, konserver – allt av äkta plast. Sedan är det bara att handla. Många gånger.

Kojor är populärt och morfar bistår med dukar så att matsalsbordet kan bli en koja och barnen själva möblerar den med filtar och soffkuddar. Därefter bjuds man in att hälsa på och det görs bäst i liggande ställning för annars får en sitta ihopkrupen som en parentes. När man kryper ut igen sker det under stånk och stön och kroppen undrar vad sjutton som pågår. Sedan byggs det några kojor till; i en av sofforna, i gästsängen och i dubbelsängen.

Efter en natt med lite sömn för en av de vuxna, förvandlas jag till en filmstjärna som jonglerar med bollar och struttar runt i solhatt och sen får morfar veta att han är en bandit. För det har äldsta kotten lärt sig av något som heter Lilla Polisskolan. Morfar protesterar, men till ingen nytta.

Framåt sen förmiddag skjutsar vi hem de små liven och när vi själva kommer hem igen startar projekt Återställa hemmet. Upp på vinden med kiosk och babysäng (som nattens erfarenhet säger att det är dags att sälja), ner med leksakerna i kistan, in med andra grejer i garderoben och undan med alla duplobitar som gör så hemskt ont att trampa på.

Sen sjunker vi ner i var sin soffhörna med var sin kopp kaffe. Vi säger inte ett ord utan ägnar oss var och en åt sitt. Ordningen är återställd. Vuxenhemmet är återtaget. Men det är tur att de små vänder upp och ner på det ibland så att vi inte blir alltför tråkiga och cementerade i våra vanor.