En stålkvinna och hennes strid

Jag har ingen lust. Inte i år. Jag vill inte vinter. Jag vill inte vinterkläder.

Jag har tagit ner vinterjackan från vinden. Jag har tagit ner en påse med vantar och varma sjalar i olika kulörer och mönster. Jag har letat efter en mössa i gömmorna, men ännu inte hittat någon. Hade jag någon mössa förra vintern? Hur såg den ut? Jag går in i en affär. Provar mössor. Alla är stickade och har låtsas-päls-tofs. Jag provar en och tittar i spegeln. Jag provar en till och tittar i spegeln. Jag provar en tredje och tittar i spegeln. Jag vill inte ha en tofsmössa! Hästsvansen är i vägen, luggen blir ful. Jag provar en bandå att trä över öron och panna istället. Nä! Jag lämnar butiken.

häckpsd
Kalt och brunt och fult.

Hemma i hallen tittar jag på vinterjackan. Sniffar på den. Luktar den vind? Inte nu längre. Jag har förberett och tvättat en halsvärmare. Jag till och med virade den runt halsen i morse, men den var alldeles för grov till lilla, korta dunisen så jag tog den tunnare sjalen istället. Som vanligt. För jag vill ju inte kyla.

Ute är det kallt om låren. Om baken. Om öronen. På händerna har jag tunnstickade fingervantar och kylan vill ta sig igenom men jag spjärnar emot: Det är inte kallt, det är inte kallt, det är inte kallt. Isiga vindar blåser. Löven som singlade till marken förra veckan har flytt någon annanstans. Det är kalt. Grått. Brunt. Fult.

Jag tar ett principbeslut där jag går med öron som blir allt rödare. Den 9 december ska jag falla till föga och acceptera. Då, när jag återvänt från sydligare breddgrader, ska jag börja använda vinterjackan, ta på mig en mössa och varmare handskar. Och jag tänker, lite självbelåtet, att i år är jag kaxig, i år bjuder jag kylan och mörkret motstånd. Jag är en stålkvinna!

Klosterträdgården
Nollgradigt? Frost? Då kan även en stålkvinna ändra sig.

Sen hör jag att väderprognosen säger att temperaturen ligger runt nollan nästa vecka. Okej. Det kan vara så att jag fattar ett nytt beslut och tar på mig vinterjackan något tidigare än planerat.

För vad bryr sig väl kylan om mitt principiella motstånd?

3 reaktioner på ”En stålkvinna och hennes strid

  1. Ja nog vill man jäklas lite med vintern och inte riktigt gå med på att den anländer så där helt oinbjuden. Låter dock som om du har lite varmare framtidsplaner inom en snar framtid, låter som en rysligt bra plan.
    Själv är jag för mycket av en fryslort för att bråka nämnvärt mycket med vintern. Vinterkläderna åkte fram för länge sedan men, det där med mössa är svårt. Jag ogillar mössor å det grövsta och använder dem i princip bara på mina fotopromenader och då för att hålla håret i schack – det är lite busigt om det är den minsta vind ute.

    Gilla

    1. Och just i år vill jag inte gå med på att det ska vara vinter. Kan det bero på den varma sommaren? Håller med om det där med mössor – det är ett svårt kapitel. Ordet fryslort adopterar jag omedelbart 😊!

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s