Nyår har passerat och vi är många som nu ska ta nya tag. Dessa ”tag” handlar ofta om hälsan: sluta röka, dricka mindre alkohol, äta sundare, motionera mera. När det gäller träning kan kanske den senaste gymtrenden vara något för dig, nämligen att gymma i nattklubbsmiljö bland glittrande discokulor och blinkande ljus.

När jag först läste om detta i Svenska Dagbladet, skakade jag på huvudet. Varför treva runt i halvmörker och leta efter träningsredskapen när alternativet är att se dem i fullgod belysning? Varför bli illamående av blixtrande lampor och bländande discokulor när man ska träna? Men det finns kanske vissa fördelar, trots allt.

Rosig och stärkt

Men först: Tänk ändå vad tiderna förändras! Jag minns när min mamma gav sig iväg till veckans träningspass i byskolans gympasal. Stretcha, tänja, böja. Kanske lite svikthopp och rörelse för att motverka de ”reumatiska knölarna”. Krusidullerna lyste med sin frånvaro och istället var det rörelse i full belysning, utan speglar och möjligen till käck musik. Sen kom hon hem, rosig om kinderna och stärkt till kropp och själ.

Men nu krävs något helt annat för att locka folk till gymmen. Det senaste (?) är att tränaren även blir DJ som rattar musik i rå lokal, halvmörker och till blinkande ljus, vilket, i sämsta fall, kan framkalla epileptiska anfall hos dem som har anlag för det. Tränaren behöver därmed också vara sjukvårdskunnig. Det ska multitaskas mycket numera.

Milt dunkel

I SvD säger Fredrik Sjöberg, som ansvarar för den nordiska gruppträningen på Sats, följande: ”När vi gjorde en undersökning av vad specifikt unga kvinnor vill ha ut av gruppträning blev det tydligt att de inte längre lockas av stora salar med mycket speglar och insyn. De vill ha lite mer gömda rum, en ruffare och lite mörkare miljö.”

Nu är ju inte jag ung längre (glömde det) och ingår därmed inte i den aktuella målgruppen. Trots det förstår jag, vid närmare eftertanke, det befriande i att få verka i dunkel. Man kan streta och spreta till pulserande och energigivande musik utan att avslöja varenda liten detalj om eventuella fysiska tillkortakommanden. Bara det kan ju få en att försöka veva lite extra med armar och ben.

Coola moves

Själv tränar jag på ett upplyst ställe med i huvudsak soft musik som strömmar ur högtalarna. Men för det mesta stänger jag in mig i mina lurar och lyssnar på uppbyggliga radioprogram (poddar heter det numera) eller musik från företrädesvis 1980-talet som får det att spritta extra mycket i alla mina lemmar. Ibland dristar jag mig till att markera rytmen med handen mot låret eller stampa takten med en fot. Understundom får jag t o m lust att sväva iväg över golvet i en spontan dans med coola moves. Men än så länge har jag avstått för att undvika efterföljande skam och slippa hantera unga människors fniss och tissel tassel.

Men en dag kanske jag gör det ändå. I full belysning.