Vem ska jag tro på
Tro på
Tro på när
Tro på när allt är såhär?

Så sjöng Thomas Di Leva en gång i tiden och det är ungefär så jag känner inför det stundande valet. För vem i allsin dar ska jag tro på? Vilket parti ska jag lägga min röst på? Det är rörigt i Sverige och i världen. Det är krig, höga elpriser, kriminalitet och inflation. Sällan har jag hört så många politiker från olika partier försöka överträffa varandra när det gäller löften, valfläsk och vad de vill åstadkomma om de bara får politisk majoritet. Aldrig tidigare har det varit så oklart hur den ”sida” som vinner ska få ihop ett regeringsunderlag som faktiskt fungerar och inte enbart resulterar i en drös ljumma kompromisser. Ska jag taktikrösta? Rösta med hjärtat? Med hjärnan? Spelar det ens någon roll? För om jag röstar på det partiet, kan det i sin tur komma att liera sig med ett annat parti som jag inte alls… och då …

Så vem ska jag tro på? ”Ta fasta på den ideologi du tror på och känner starkast för”, finns det de som säger. Ja, jag försöker! Men det är ju – på bred front – så urvattnat, utspätt och om-att-ifall-garderat att jag inte längre kan skönja klara och tydliga linjer och ståndpunkter. Emellanåt känns det som om jag vadar fram i käbbel, floskler och svar som inte är svar utan bara en massa tomma ord om något – i värsta fall – helt annat än det frågan gällde. Det är ingen hjälp för oss som ska rösta.

Jag noterar att det finns politiker som nu i valspurten börjar se mycket trötta ut. Det är inte konstigt. Jag börjar också bli väldigt trött. Det är inte heller konstigt. Men att inte rösta eller att rösta blankt är absolut inget alternativ. Jag ska använda min demokratiska rättighet – och skyldighet – och göra mitt val. Det återstår nu några dagar innan vallokalerna stänger och den använder jag till att försöka hitta en kärna, en frisk kärna som jag tror kan utvecklas till något bra under nästa mandatperiod. Men lätt är det inte.