Jag minns tiden då jag hoppade plint på gympan i skolan och flög över den med god marginal. I dag är det annat. För det första flyger jag inte längre. För det andra bär jag med mig flera smågrejer mellan redskapen för att kunna genomföra mina övningar. Ny teknik och ett stort utbud belastar dagens motionär.

Bra för minnet

Jag applåderade nästan när instruktören berättade att han skulle fotografera när jag genomförde övningarna för första gången. Poängen är inte att jag ska beundra mitt gymnastiska jag, utan att jag kan återvända till bilderna under träningspassen på egen hand. Jättebra för det ibland bristande komihåget, tänkte jag.

Men det innebär också att jag behöver ha med mig mobilen hela tiden för det är ju där bilderna finns. Och mobilen lägger man ju inte så gärna ifrån sig obevakad. Alltså ska den bäras runt. Dessutom måste jag frekvent stämma av mina förehavanden med bilderna. För hur var det nu jag skulle göra här? Raka armar eller lite böjda? Bensprattel bak eller fram? En hantel i en hand eller en hantel i varje hand?

Mycket information

Jag bläddrar bland bilderna och lika ofta viker jag upp en utskrift av ett Excel-ark med pytteliten text. Där står hur många omgångar jag ska göra av varje övning, rekommenderad vilotid emellan, vilka övningar jag ska göra dag 1, 2 respektive 3 och fördelat över fyra veckor. Jag kisar och försöker avkoda mängden information. Står det åtta eller tio gånger? Det är nog åtta. Jag lägger Excel-arket ifrån mig, bläddrar fram en av bilderna i kameran och försöker förena de två informationsbärarna till en övning. Det tar lång tid att träna numera, kan jag meddela.

Dubbel träning

Jag ser mig omkring. Hur gör andra? Nästan alla tittar frekvent i mobilen. En del kommunicerar förmodligen eller gör ett inlägg i sociala medier. Eller så byter de spellista. Andra nagelfar träningsbilderna, precis som jag. Men jag ser ingen annan som viker upp och ihop ett Excel-ark hela tiden. De har kanske lärt sig det utantill? Det ska jag också göra, så blir jag av med en grej i i alla fall. Kan jag minimera antalet föremål till en mobil och en vattenflaska är jag nöjd.

Sen är det det där med gör-det-själv och då menar jag inte själva träningen. I ett träningspass ingår nämligen även ett indirekt motionspass. Det består av ett irrande mellan det stora utbudet av redskap för att hitta rätt maskin, ibland ska en bänk av något slag släpas fram och placeras genomtänkt så att ingen annan snubblar över en. Eller så ska en tung fyrkantig ”låda” lyftas ner från en annan lika tung fyrkantig ”låda” och därefter ska denna ”låda” användas för fysisk aktivitet. En annan gång kan det handla om att göra djupdykningar ner i diverse korgar för att hitta just det där gummibandet med handtag som Excel-arket föreskriver. Svetten lackar.

Investering med utdelning

Missförstå mig inte. Jag är glad att ha kommit igång och gillar träningsprogrammet. Jag ser det som en investering i mig själv och kanske också lite som en plikt. Ingen annan kan göra jobbet åt mig utan jag är så illa tvungen att göra det själv. Utdelningen blir, förhoppningsvis, en starkare och hållbarare kropp. Och för varje träningstillfälle genomförs övningarna allt effektivare. Man lär sig.

Men … det var faktiskt enklare med plinten.