Jag har dragit på det, väntat och förnekat. Men nu är det officiellt: Hösten är här – även för mig. Är jag glad? Måttligt. Är jag entusiastisk? Inte direkt. Njuter jag av regn, rusk och kyla? Absolut inte! Men jag har ömsat från sommar- till vintergarderob och det, mina vänner, betyder att hösten oåterkalleligen är här.

Häromdagen fick jag för mig att jag skulle cykla till jobbet. Solen sken från en klarblå himmel och jag kände att det vore dålig stil att köra bil. På vägen ut från bostaden, lastad med ryggsäck, lunchlåda och Hövdingen fast förankrad runt halsen, tvekade jag plötsligt i steget. Händerna. Rent teoretiskt skulle det kunna bli kallt om händerna under cykelturen. Jag lyfte på locket till en pall och grävde fram ett par vinröda, stickade fingervantar. Kanske ändå bäst att ta med dem. Det var tur att jag gjorde det. Solen och den blåa himlen till trots, var det riktigt kallt om tassarna.

Tända stearinljus

Jag har långsamt och stegvis tagit till mig att det är höst. En kväll i veckan var vi några som träffades hos en vän och åt nybakade scones med hemlagad apelsinmarmelad, drack te och ventilerade livets viktigheter och oviktigheter. Värden tände stearinljus och och det blev den där välkända höstvärmen inomhus. Det var mysigt, men även lite nymornat: Va??? Redan??

Citronträdet, som införskaffades till terrassen i våras, har nu fått byxor och höstjacka. En varmare vinterjacka är beställd för att försöka få trädet att överleva utomhus i hörna med lä. Utemöblerna är inpackade i presenningar och marmorborden ska snart rullas in i förrådet för att undvika sprickor. Snart tar det riktiga höstarbetet vid med tömning av krukor och tack och adjö till vissnade icke-perenner, alternativt isolerande vinterbyxa på till perennerna så att inte krukor krackelerar och växterna får bästa möjliga förutsättningar att klara den kalla årstiden.

Ömsa skinn

Så tog jag då det sista steget mot acceptans idag. Garderoben ömsade skinn; från det tunna och skira till det varmare och mustigare. Ner i lådorna åkte shorts, badkläder, sommarkjolar och tunna blusar. Fram åkte vinterjacka, handskar, mössa och tjocktröjor. Det är skönt att det är gjort, men jag jublar inte.

Det är något vemodigt över höstens inträde. Vackra färger – javisst. Krispig luft (i bästa fall) – javisst. Men även våt yllefilt över världen, regn och rusk och detta mörker som tar musten ur mig. Man ska vara glad över årstidernas växling, vara glad så länge dessa växlingar faktiskt finns kvar. Men… jag har mina favoriter och det är det ljusa, enkla och varma: vår och sommar.