Jag tillhör dem som tycker att det är helt normalt att vara uttråkad ibland. Det tillståndet skrämmer mig inte, även om jag inte heller har omfamnat det – hittills. För är det inte en allmänt utbredd uppfattning att det inte är riktigt okej att vara uttråkad? Nej, det ska vara nya upplevelser, utmaningar och aktiviteter hela tiden. Livet är kort och då kan man inte sitta där och vara uttråkad en halvtimme eller så. Men en tråkig stund kan vara nog så värdefull. Det finns det forskning som visar: Att vara uttråkad är utvecklande.
Uttråkad kan man vara på olika sätt och av olika skäl är min erfarenhet. Man är uttråkad för att den uppgift man håller på med är monoton och inte tar hjärnan i anspråk. Ett annat skäl är att någonting upplevs som meningslöst att göra. Ett tredje skäl är att rastlösheten griper tag i en, vilket kan bero på att man tycker att något går alltför långsamt framåt. Och det fjärde skälet är att man är sysslolös och därmed uttråkad. Det finns säkert fler anledningar som gör att man tycker att det är tråkigt.
Uttråkad och oskyddad
Som barn kunde jag ibland gnälla: ”Jag har ingenting att göra”. Det gjordes ingen affär av det. Det var helt normalt på den tiden att vara uttråkad då och då. Det var ingen som serverade den ena aktiviteten efter den andra. Ingen som blev bekymrad och desperat googlade efter diverse barnaktiviteter för att råda bot på den stillsamma tråkigheten. Ingen försökte skydda mig från de där stunderna av tristess och det ordnade sig alltid. Efter ett tag kom jag på egen hand på något att göra.
Inte dåligt egentligen
Häromdagen fick jag en fråga om hur arbetsdagen hade varit. ”Urtråkig!” svarade jag. I samma ögonblick som jag sa det, insåg jag att jag måste nyansera svaret. Jag tillade att allt hade gått som det skulle, jag hade fått gjort det som skulle bli gjort och lite till. Det var ingen dålig dag på det viset. Men den hade varit tråkig. Varför? Jo, för att jag hade varit ensam hemma, kommunicerat via datorn hela dagen i digitala möten, chattar och mail men inte träffat en enda människa ”på riktigt”. Jag saknade interaktion i samma rum och hade inte ens min hemmakontorskollega på plats när det var dags för lunch och kafferast. Därför upplevde jag dagen som ”urtråkig”.
Men att vara uttråkad är utvecklande. Det öppnar dörrar till andra delar i hjärnkontoret och släpper fram sådant som annars inte lyckas tränga sig igenom. Att vara uttråkad kan nämligen innebära att få tid för eftertanke, dagdrömmar och nya infallsvinklar för problemlösning.
Tristess en drivkraft
En artikel i Modern psykologi (”Poängen med att ha tråkigt”, 7:21) refererar till den brittiska psykologiforskaren Sandi Mann. Enligt henne ”är uttråkning en drivkraft till att söka stimulus, få nya idéer och lösa problem”. Vi behöver alltså inte oroa oss för att bli uttråkade då och då. Tvärtom kan det sätta ny fart på tankeverksamheten. Men det är klart, om vi väljer att se den uttråkade stunden som något mycket negativt, motar det sannolikt också bort nya idéer som försöker få vår uppmärksamhet. Inte heller problemen man har lär då närma sig en lösning.
Korsbefruktning
Att acceptera att man för stunden är uttråkad kan hjälpa en att övervinna aversionen mot att det är tråkigt. När man tagit sig förbi den, aversionen alltså, kan det hända spännande saker eftersom inaktivitet/vara uttråkad ingalunda gör att hjärnan lägger sig till vila. I ovan nämnda artikel berättas att hjärnaktiviteten ”istället omdirigeras […] till ett nätverk som är spritt över flera områden i hjärnan och som kallas the default mode network. Genom det får omedvetna tankar kontakt med varandra och nya idéer kan bildas.”
Alltså kan uttråkning leda till korsbefruktning av tankar och gynna såväl kreativitet som produktivitet. Kan det bli bättre? Länge leve att vi blir uttråkade då och då!
stadsmadam 
För extraverta är det ett större problem än för introverta anser jag, som är det senare. Tvärtom ogillar jag för mycket ’hålligång’ eller aktivitet och trivs hur bra som helst utan att hela tiden behöva stimuli (utifrån), uttråkad känner jag mig kanske därför sällan, tvärtom njuter jag många gånger av att inte vara hyperaktiv jämnt, men så är jag ju numera pensionär o behöver inte jäkta, utan kan ta det lugnt utan dåligt samvete😊
GillaGilla
Ja, vi har olika personligheter som också påverkar inställningen till stunder av inaktivitet och uttråkning. Men det kan nog vara bra att ha ett visst mått av acceptans och inte bli ”rädd” när stunder av tristess infinner sig.
GillaGilla
Precis, det var lite det jag avsåg och att ”tristess” är vanligtvis svårare för extraverta att stå ut med då de, mer än introverta, är beroende av yttre stimulans / hålligång😊
GillaGilla
Jag tycker att det kan vara ganska skönt att vara uttråkad en stund och ”bara vara”. Fast jag ska villigt erkänna att det har varit lite väl mycket av den varan under det gångna pandemiåret. Jag har ju inte kunnat jobba eller engagera mig i något på grund av lock-down här. Jag har varit ensam om dagarna i ett nytt land. Men det kom något gott ur det med! Till exempel började jag sticka i vintras, något som jag inte har gjort på många, många år. Så rogivande. Hade jag inte haft tråkigt hade jag nog aldrig gett mig på det. Resultatet blev en babyfilt till en ny liten släkting. Lite halvdant blev väl resultatet men filten stickades med mycket kärlek (och svordomar när det blev fel).
GillaGilla
Se där! Och en stickad filt som inte är perfekt är bättre än ingen filt. Omtanke förenat med nygammal aktivitet = bra!
GillaGilla
Håller helt med! Att matas hela tiden skapar negativa saker som stress, rastlöshet osv. Jag tror också att alla lägen behövs, att de hänger ihop för hur kan man vara glad om man inte varit ledsen osv.
Och visst kan uttråkad leda till nya tankebanor. Eller bara lugn och ro en stund.
GillaGilla
Precis. Därmed inte sagt att man vill vara uttråkad långa tider, men en stund då och då kan knappast skada och leder det dessutom till en dos kreativitet och nytänkande så tack så mycket!
GillaGilla
Lugn och stllhet behöver inte vara samma sak som att ha tråkigt, tänker jag. Själva vitsen med ”tråkigheten” är väl att vi ska göra något åt den, precis som fysisk smärta påkallar vår uppmärksamhet att vi borde ändra på något. Att tråkigheten och smärtan fyller en funktion gör ju i och för sig inte att den är eftersträvansvärd i sig. Men kanske inte heller något att till varje pris undvika. Att förstå funktionen är till nytta i sig, tänker jag. Så tack för ditt inlägg. Det innehöll en del nyheter på området. 🙂
GillaGilla
Jag tror inte att någon medvetet strävar efter att bli uttråkad, men vi hamnar alla där ibland. Att de tråkiga stunderna kan ha positiva effekter är intressant och kan göra att stunderna av tristess framöver känns mer användbara – och funktionella 🙂.
GillaGilla
Tror det var länge sedan jag var uttråkad, har alltid något för mig….fast jag älskar att vara uttråkad – det kan kännas skönt att ha det tråkigt ibland- allt blir ju så mycket roligare igen.
Tack för en trevlig artikel, den var intressant och inte alls tråkig 😉 Ska berätta om studien nästa gång någon elev klagar på att deras uppgift är tråkig 🙂
Må gott! Kram
GillaGilla
Tack. Ja, det är en bra idé att testa att sätta ”tråkiga” skoluppgift i ett annat perspektiv. 👍
GillaGilla