Jag väntar. Trots att jag gör olika saker hela tiden, är min kropp och mitt psyke i ett väntläge. Det är som om pandemin låtit tända den gula lampan på panelen utanför sitt arbetsrum och nu låter mig sitta där på en bänk. Så här är jag i väntan på … vad då?
Egentligen, tänker jag, är det den röda lampans sken jag borde se. Upptaget, tydligt och varnande. Och jag vet ju att det finns där, är där. Aktivt i allra högsta grad. Men ändå är det som om jag lever i den gula lampans sken. I ett limbo. För vad händer nu? Vad ska hända framöver? Hur ska det gå? För världen? För Sverige?
I denna väntan och bland alla dessa frågor utan svar fortsätter livet, trots allt. Jag jobbar. Handlar det nödvändiga. Uträttar vissa ärenden. Avbokar planerade resor. Jag umgås inte mycket med andra. När vädret och tiden så tillåter ger jag mig ut i skog och natur. Lyssnar på havets brus, fåglarnas kvitter, fjorårets torra höstlöv som prasslar under mina fötter och trädens sus. En stunds sinnesro …
… men nyheterna skannas av oftare än vanligt. Radio och teve sänder ut experters och politikers information, kommentarer och förmaningar. Statsministern talar till nationen. Situationen eskalerar och jag hör och tar in. Ändå återkommer samma frågor hela tiden: Förstår jag och vi egentligen vidden av det här? Eller tror vi oss bara förstå? Borde vi vara försiktigare än vad vi är? Gör vi, du och jag, rätt? Gör vi tillräckligt?
Häromdagen var det vårdagjämning. Nästa helg ska vi växla om till sommartid. Det brukar kännas glädjefyllt att gå in i denna nya fas. Men nu en axelryckning. Jaså. Är det dags igen? Jag väntar på … något annat.
stadsmadam 
Vackra bilder. Kanske väntar vi på att det ska bli sämre innan det kan bli bättre? Det är ingen god väntan. I vart fall inte i den första delen. Ta hand om dig!
GillaGilla
Ja, det kan vara den väntan som du beskriver. En väntan på kulmen, en vändning, och därefter, så småningom , en totalbild av och insikt om konsekvenserna. Självklart negativa, men kanske även sådana som är positiva (ett nytt tänkande kring t ex hållbarhet och resurser). Tack. Bilderna är från gårdagens utflykt till Sträntemölla vid Rörum, Österlen.
GillaGilla
Ungefär så lever jag också. Bra reflektioner.
GillaGilla
Ja, det är så det måste vara just nu. Och tack 😊!
GillaGilla
Kan fortfarande inte klicka ”Gilla” på dina inlägg, undrar varför. Det känns som om hela världen är satt på vänt, men under väntan finns ändå viss nödvändig, vardaglig aktivitet. Man får väl försöka använda väntan till något – reflektion? hobby som man lagt på hyllan? förkovra sig?
GillaGilla
Visst är det som om hela världen är på vänt. Och att vänta så här på obestämd tid känns ovant och lite oroligt. Bra tips på vad man kan använda tiden till 👍. Det här är ju ett tillfälle att göra sådant man annars inte hinner eller tar sig tid till.
GillaGilla
Vad konstigt att Gilla inte fungerar! Det verkar ju fungera för andra (tror jag åtminstone). Du har inga problem med andras gilla-funktioner? Visst är det som om hela världen är på vänt. Och att vänta så här på obestämd tid känns ovant och lite oroligt. Bra tips på vad man kan använda tiden till 👍. Det här är ju ett tillfälle att göra sådant man annars inte hinner eller tar sig tid till.
GillaGilla
Ja, det känns verkligen märkligt detta vi går igenom nu…En märklig tid och en märklig väntan.
Må gott!
GillaGilla
Ja verkligen. Det är som att gå på tunn is. Ska den brista helt? När brister den? Och om – hur går det då?
GillaGilla
Jag kunde inte ha beskrivit det bättre själv! Du beskriver det så bra! Det är en konstig tid och som du skriver, så vet jag inte riktigt vad det är som jag väntar på! Tror att det är svårt att ta in vidden av allt just nu.
Naturen är min räddning… är på väg ut i den strax!
Må gott – ta hand om dig!
GillaGilla
Ja, naturen är en viktig tillgång i detta ingenmansland som vi lever i just nu. Ta hand om dig du också!
GillaGilla