Jag väntar. Trots att jag gör olika saker hela tiden, är min kropp och mitt psyke i ett väntläge. Det är som om pandemin låtit tända den gula lampan på panelen utanför sitt arbetsrum och nu låter mig sitta där på en bänk. Så här är jag i väntan på ... vad då? Egentligen, tänker …
stadsmadam 