Även det ovanliga blir vardag

När jag promenerar till jobbet i den fantastiska vårsolen, filosoferar och reflekterar jag över livet. Ja, jag är en av dem som fortfarande har ett jobb att gå till. Ja, jag är en av dem som förväntas infinna mig på arbetsplatsen. Rutinerna ser annorlunda ut, men även det ovanliga blir vardag.

Även det ovanliga blir vardag. Stad. Trottoar.

Jag trampar trottoarer fram. Spanar in i trädgårdar. Vissa buskar börjar skifta i grönt. Scillor, snödroppar och påskliljor sträcker sig mot solen. Det är vackert och det känns som om katastrofen och det smärtsamma är långt borta. Kontrasten är ännu stor mellan min egen vardag och nyhetsrapporteringarna. För hur länge?

Även det ovanliga blir vardag. Påsklilja.

Jag tänker på dem som är i karantän. Ofrivilligt eller frivilligt. Jag tänker på dem som nu jobbar i hemmen. De som har barn som studerar hemifrån. De som ska finna nya rutiner och strukturer för sin vardag – samtidigt som det finns begränsande ramar. I Kina har antalet skilsmässor ökat den senaste tiden. Karantäner, isolering och stränga restriktioner har haft sitt pris.

Även det ovanliga blir vardag. Videung.

”Vi är inte de vi brukar vara” säger parterapeuten Satu Hirsch Fjellstedt till Sveriges Radio när hon kommenterar de extra påfrestningar som den nya vardagen för med sig. Vi måste hålla koll på våra negativa känslor, fortsätter hon. Vi måste samtala, komma överens om en struktur för vår vardag och för att må bra ska vi unna varandra egentid.

Även det ovanliga blir vardag. Snödroppar.

Relationsexperten Jaqueline Joo säger till Expressen att de som jobbar hemifrån, om möjligt, ska jobba i olika rum. Vi ska även värna om den sociala stimulansen och gärna träffa andra – utomhus – men hålla distans. Joo tror att vi, när detta är över, kommer att uppleva en renässans, en pånyttfödelse. Vi kommer att umgås mer och det, säger hon, är bra för den psykiska hälsan.

Det tror jag att vi alla kan skriva under på.

4 thoughts on “Även det ovanliga blir vardag

  1. Klarar par inte att leva ihop i sitt hus eller lägenhet under några veckor så kan det inte vara mycket av kärlek i de äktenskapen jag jag tycka.

    Kanske vi efter det här när vi nu tagit ett steg tillbaka kan se på livet och företeelser med andra ögon, vad som är viktigt och inte. Hoppas det.

    1. Du har säkert en poäng. Pallar inte förhållandet sådant , har det nog varit ganska skraltigt redan tidigare. Att man kan bli irriterad, sur och vrång temporärt på varandra är en helt annan sak. Ja, kanske ger det som pågår nu oss ny insikter om vad som är värdefullt och inte.

  2. Jag vet inte om jag håller med er riktigt. Kärlek är väl grunden i ett förhållande, men ingen mirakeldrog. Förhållanden kan ju få sig en törn under en normal semester så vad ska då inte kunna hända under pressade förhållanden? Här i Grekland har vi det betydligt striktare än i Sverige. När vuxna och barn ska umgås dygnet runt och inte bara kan gå iväg när det hettar till kan nog lätt gräl övergå i annat. Någon sa lite skämtsamt att om 9 månader kommer det att födas många barn, men jag undrar över baksidan…hur många kommer att fara illa.

    1. Vi är nog överens egentligen. Jag menar att ett stabilt förhållande tar sig igenom situationer som denna (och semestrar och julfirande 😉), men säkert inte helt utan friktion. Det är det jag syftar på med den temporära ilskan, det vrånga och sura (och frustration och en hel del annat också). Ja, kanske får vi en babyboom om nio månader och tyvärr har du säkert rätt i det du skriver om baksidan också.

Kommentera