Vissa tider på året är segare än andra. Jag tänker på februari och mars som egentligen bara har en uppgift: att vara en transportsträcka mot våren. Tacka vet jag april och maj då man på fullt allvar kan befria sig från alla vinterkläder och istället rycka åt sig en tunn jacka från galgen och gå ut. Så där bara. Jag längtar!
Jag vet. Det finns sådant som är oerhört mycket värre i livet än två tråkiga månader (november är också en osannolikt trist månad då mörkret faller över oss som ett tungt draperi och man vet att man nu måste tugga sig igenom årets mörkaste period). Men trots att jag försöker visa prov på uthållighet och förmåga att göra det bästa av situationen, vill jag ändå framföra vissa synpunkter som, det måste erkännas, avslöjar negativa tendenser.
Jag jobbar och sliter. Så kommer helgen och jag har idéer om långa, härliga promenader, fotografering utomhus och upplivande solljus – men vad händer? Det regnar småspik och blåser friskt. Hela helgen. Och inte en helg utan flera helger på rad. Men jag är, som sagt, uthållig och försöker ha en positiv attityd så jag går ut ändå. För det vet vi ju att ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”.
Mot detta resonemang har jag dock vissa invändningar: Om man har en tjock och voluminös vinterjacka, är det svårt att kränga en regnjacka utanpå den. Och byter man ut vinterkängorna mot gummistövlar kan ju vem som helst räkna ut att det blir plågsamt kallt för tårna och fötterna som helhet. Raggsockor? Vem har sådana nu för tiden? Inte en stadsmadam i alla fall.
Alltså passar jag på att gå ut i vinterkläderna när det råkar vara en stunds uppehåll i regnandet (det inträffar faktiskt). Visserligen säger väderprognosen att stora regnet är i antågande, men eftersom jag nu har en positiv grundinställning till livet, tänker jag att väderprognosen kommer att slå fel. Det gör den inte. Regnet kyler ner näsan, tränger genom vantarna, hamrar på kinderna och får jackan att kännas som om den väger ett ton. Fotograferingen blir en kortvarig sysselsättning och kameran inte bara bör utan måste snabbt stoppas ner i den hyfsat vattentäta väskan igen.
I en situation som denna avslutar jag snabbt skogspromenaden, slänger mig in i bilen och åker och köper en semla istället. Sedan kryper jag in i hemmets torra vrå igen. Det känns som ett misslyckande – eller snarare som om jag har blivit dragen vid näsan. Det här var ju inte alls i enlighet med den uppgjorda planen för denna söndag. Och inte nog med det; kängorna blev leriga och måste nu noga putsas och återställas till ett normalskick.
Snälla våren, skynda! Jag sitter vid mitt fönster som gråter regndroppar och väntar på dig.
stadsmadam 
Det är väl så att man börjar bli lite utvänt (möjligen ett lokalt ord, vad jag menar är hur som helst att man är trött på att vänta) så här års och inte riktigt mäktar med att vänta på våren. Å andra sidan blir den desto härligare när den väl kommer. Jag tycker också den här perioden är ganska dyster men visst finns det fina dagar så här års också även om de har lyst med sin frånvaro just i år!
GillaGillad av 1 person
Det var ett bra ord – utvänt. Det har jag aldrig hört förut, men jag anammar det direkt. Visst blir man trött på att bylta på sig en massa kläder och på rusk och regn. I mina trakter har det inte varit mycket snö hittills den här vintern utan mest vått och blåsigt. Så kan det hålla på ett tag till och i värsta fall kommer ett riktigt snöoväder också. Men nu vill jag framåt, mot ljuset och grönskan!
GillaGillad av 1 person
Ja, det är det här vädermässiga velandet som är värst, när det är varken eller. Gärna kallt och gnistrande vit snö eller kallt, barmark och blanka isar som lockar till en tur på långfärdsskridskor (med sällskap, isdubbar, ispik, livlina och ryggsäck med matsäck och ombyte för alla eventualiteter). 🙂
GillaGillad av 1 person
Ja, det är ett vädermässigt limbo. Jag är glad och tacksam för att det blir allt ljusare morgnar och kvällar, men skulle bli ännu gladare av lite sol och inte så mycket regn och blåst.
GillaGilla
November tyckte jag gick an eftersom man vet att advent och alla ljus kommer, men mars…trött och hängig efter skånsk, trist vinter och man vet inte om våren är tidig eller sen…då är det tungt! Och visst finns det dåligt väder – det är bara hurtbullar som påstår motsatsen. Och de som inte har glasögon!
PS. Semla?? Du bor ju i Skåne!! 😉
GillaGillad av 1 person
Mars kan vara en påfrestande tid, men i bästa fall en tid när våren börjar titta fram. Ja, dåligt väder finns absolut och det blir inte ett dugg bättre för att man drar på sig regnkläder heller. Möjligen håller man sig något mer torr. Jag växlar mellan att säga semla och fastlagsbulle, utan att egentligen tänka så mycket på det. Huvudsaken är att den är god 😄!
GillaGillad av 1 person
Fastlagsbulle är en av de saker jag kan bli sugen på…minns faktiskt inte när jag åt en senast!
GillaGillad av 1 person
Ja, en riktigt bra semla/fastlagsbulle är outstanding!
GillaGillad av 1 person