Det är faktiskt helt hysteriskt som vi håller på och dokumenterar hela tiden. Har du haft ett samtal med en kund? Dokumentera! Har du pratat med en elev? Dokumentera! Har en klient ställt en fråga? Dokumentera! Har du hostat? Dokumentera! Har du haft ett spontant möte på stående fot? Dokumentera! Upprätta listor och excelark på längden och tvären. Men tänk på hur du förvarar dem och spara för fasen ingenting för nu har GDPR trätt i kraft och ingen vet riktigt hur det ska fungera i praktiken – men glöm inte att dokumentera!

Hur klarade vi oss förr i tiden när vi inte dokumenterade varje andetag, varje tanke och varje rörelse? Har vår värld blivit så komplex att vi måste bokföra allt för att komma ihåg? Eller är det som en vän uttryckte det: Alla dokumenterar så in i helvete för att cover one’s ass! Det vill säga: ingen ska komma efteråt och försöka sätta dit mig, säga att jag inte har gjort vad jag borde ha gjort för jag har ju faktiskt gjort det för titta här i mitt excelark där jag har dokumenterat allt och här kan du se att kl 19.04 den 25 april pratade jag faktiskt med berörd om detta och …

Det är inget fel att ha koll på vad som gjorts, vad som görs och vad som ska göras. Det kan vara avgörande för människors väl och ve, för vår rättssäkerhet. Men det måste vara inom rimliga gränser. I dag har dokumentationskravet blivit en groteskt stor stressfaktor på många arbetsplatser. Det bör tas på allvar. Det bör man göra något åt.

Har du dokumenterat det?