Jag funderar på boxen. Ni vet, den där som det är bra att tänka utanför. Under en tid användes begreppet så frekvent, inte minst på arbetsplatser och i samhällsdebatten, att det till sist skavde i öronen. Alla skulle tänka utanför boxen och nåde den som med ena handen envist klamrade sig fast vid en av boxens kanter och vägrade släppa taget.

Men vad är det vi har i den där boxen, egentligen? Den som gläntar på locket ser några dammtussar virvla förbi och känner en instängd lukt sippra ut. Det blir ju så när locket får ligga orört en tid och vi ska tänka utanför … ja, ni vet vad.

Jag har verkligen ingenting emot att tänka utanför den där lådan. Min åsikt är att det rent av är en nödvändighet att göra det – åtminstone om man har som ambition att utveckla såväl sig själv som den verksamhet man är engagerad i. Men man ska inte slänga ut barnet med badvattnet, säger ett gammal ordspråk. Så varför inte behålla beprövade och väl fungerande metoder, vissa ännu vettiga rutiner samt ett antal goda erfarenheter. Det som inte har fungerat eller helt enkelt inte är relevant längre kan däremot med fördel lyftas ut ur lådan och förpassas till återvinningsstationens avdelning för brännbart material.

Jag tycker att det är en bra deal att behålla barnet och slänga ut det smutsiga badvattnet. Det som däremot inte är en bra deal är när poppiga och trendnissiga uttryck och idéer ska användas in absurdum och nästintill ta över hjärnorna i en verksamhet. Kan vi inte vara lite mer nyanserade, helt enkelt?