Tänk förr i tiden när sjukvården var bättre rustad! Det fanns personal så att det i stort sett täckte behoven och även de ekonomiska resurserna motsvarade bättre den faktiska verkligheten. Nu är det andra tider och vi som anser oss behöva konsultera vården för mindre åkommor får vackert nöja oss med ett digitalt möte. För nu ska agnarna sållas från vetet eftersom sjukvården inte längre har tid, ork eller ekonomi för att möta alla IRL. Men gör det själv-sjukvården är ett systemfel.

”Tja!” hälsar fysioterapeuten när vi etablerat digital kontakt. Han sitter i Stockholm och jag i Ystad, han är relativt ung och jag lite äldre. Kanske är det på grund av det sistnämnda som jag tycker det är ett konstigt sätt att hälsa på. Sen undrar han hur läget är och därefter ska jag berätta om mina besvär med den ena foten – igen. Jag har redan redogjort för hela situationen för en annan fysioterapeut i samband med den första vårdkontakten och denna dokumentation har ”Tja” fått, men han vill ändå att jag ska berätta. Fair enough, tänker jag, drar efter andan och drar allt en gång till inklusive lite extra information som jag glömde ta upp vid den första kontakten. Det är ju ändå fint, tänker jag motvilligt välvilligt, att han inte bara sväljer andrahandsinformationen han har fått.

Huvudet på spiken!

Vi resonerar och diskuterar och i en bisats råkar ”Tja” nämna att det ju är lite svårt att få riktig koll eftersom han inte kan klämma och känna på foten. Jäklar vad han slog huvudet på spiken! Inte heller han tycks alltså anse att detta videosamtal är helt tillfredsställande i syfte att diagnostisera och fastställa bästa behandling. I detta ligger systemfelet, menar jag. Det testas och trevas på distans och under tiden riskerar en mindre skada/åkomma förvärras och kräva betydligt fler och större insatser i slutändan.

Jag vet att sjukvården är hårt belastad. Dessutom finns det säkert de som söker sjukvård lite för snabbt och i onödan också. De allra flesta som jobbar inom sjukvården gör ett fantastiskt jobb och det är inte dem jag kritiserar. Jag kritiserar systemet och att det finns en övertro på digitala vårdmöten. Visst, Kry och liknande digitala vårdinstanser är jättebra att ringa till när t ex barnen är sjuka. Man slipper dra iväg dem till en vårdcentral och det är smidigare att de får visa hela svalget i mobilen istället. Men man kan inte bortse från det mänskliga mötets och den fysiska beröringens värde.

Ta i mig

Som väntat resulterar mitt vårdgivande videosamtal i att ”Tja” skickar lite övningar via mail. Jag och foten har gjort övningar förr, om vi säger så. Men jag lovar att öva enligt anvisningar och så bokar vi in en ny digital dejt om 14 dagar. Har jag tur har min långvarigt trilskande fot blivit lite bättre då. Alternativt har den inte kryat på sig och ”då får vi ta det därifrån” – och då vill jag verkligen träffa en fysioterapeut IRL. En som tar i mig, om ni förstår vad jag menar.

För en tid sedan förstod jag att provtagning för HPV (ett virus som kan orsaka cellförändringar) numera, åtminstone i region Skåne, görs av kvinnan själv. Ett litet kit med nödvändig utrustning och instruktioner landar i brevlådan och så gräver man runt lite, skickar in provet och väntar på resultatet. Den kvinna som berättade för mig om denna nyordning var inte glad. Tvärtom var hon orolig att hon inte skulle göra rätt, att provresultatet därför skulle bli missvisande och att en eventuell cellförändring skulle missas. Det kan kanske vara en oro att ta på allvar?

Även gyn och tandvård?

Å andra sidan, varför stanna där i dessa digitala tider? Kör alla gynundersökningar i ett digitalt möte, vet jag. Som patient och kvinna pallrar du upp benen på två högar med böcker, ett ben per bokhög, och så riktar du mobiltelefonens kamera mot skrevet enligt läkarens anvisningar via Teams, Zoom eller vilken app som nu används. Lämpliga instrument har skickats med posten några dagar i förväg. Smidigt, inte sant?

Och varför inte utvidga detta att gälla även tandvården? Snart ska jag till tandläkaren för att utrustas med en krona. Åtminstone tror jag att jag ska till tandläkaren. Men hen kanske skickar lite verktyg om någon vecka och meddelar att jag får fixa det själv via vägledning i ett digitalt möte med rubriken ”Fixa din krona själv”. Jag hoppas att bedövningsmedel finns med i utskicket.

Övertro på digitala möten

Budskapet till landets politiker är: Öka sjukvårdens resurser, inte med en liten fjärt utan ordentligt! Läget är ansträngt och det får konsekvenser för såväl patienter som personal. Och tro inte på allt ni hör om att digitala möten löser allt. För – surprise! – det gör det inte. Egenvård i all ära – men inte in absurdum.