Gör det själv-sjukvården är ett systemfel

Tänk förr i tiden när sjukvården var bättre rustad! Det fanns personal så att det i stort sett täckte behoven och även de ekonomiska resurserna motsvarade bättre den faktiska verkligheten. Nu är det andra tider och vi som anser oss behöva konsultera vården för mindre åkommor får vackert nöja oss med ett digitalt möte. För nu ska agnarna sållas från vetet eftersom sjukvården inte längre har tid, ork eller ekonomi för att möta alla IRL. Men gör det själv-sjukvården är ett systemfel.

”Tja!” hälsar fysioterapeuten när vi etablerat digital kontakt. Han sitter i Stockholm och jag i Ystad, han är relativt ung och jag lite äldre. Kanske är det på grund av det sistnämnda som jag tycker det är ett konstigt sätt att hälsa på. Sen undrar han hur läget är och därefter ska jag berätta om mina besvär med den ena foten – igen. Jag har redan redogjort för hela situationen för en annan fysioterapeut i samband med den första vårdkontakten och denna dokumentation har ”Tja” fått, men han vill ändå att jag ska berätta. Fair enough, tänker jag, drar efter andan och drar allt en gång till inklusive lite extra information som jag glömde ta upp vid den första kontakten. Det är ju ändå fint, tänker jag motvilligt välvilligt, att han inte bara sväljer andrahandsinformationen han har fått.

Huvudet på spiken!

Vi resonerar och diskuterar och i en bisats råkar ”Tja” nämna att det ju är lite svårt att få riktig koll eftersom han inte kan klämma och känna på foten. Jäklar vad han slog huvudet på spiken! Inte heller han tycks alltså anse att detta videosamtal är helt tillfredsställande i syfte att diagnostisera och fastställa bästa behandling. I detta ligger systemfelet, menar jag. Det testas och trevas på distans och under tiden riskerar en mindre skada/åkomma förvärras och kräva betydligt fler och större insatser i slutändan.

Sten med inristad text. Gör det själv-sjukvården är ett systemfel.
”Technology will make or break us.” Visst har teknologi många positiva sidor- om den används rätt. Inskriptionen är en del av konstnären Jenny Holzers verk Wanås Wall.

Jag vet att sjukvården är hårt belastad. Dessutom finns det säkert de som söker sjukvård lite för snabbt och i onödan också. De allra flesta som jobbar inom sjukvården gör ett fantastiskt jobb och det är inte dem jag kritiserar. Jag kritiserar systemet och att det finns en övertro på digitala vårdmöten. Visst, Kry och liknande digitala vårdinstanser är jättebra att ringa till när t ex barnen är sjuka. Man slipper dra iväg dem till en vårdcentral och det är smidigare att de får visa hela svalget i mobilen istället. Men man kan inte bortse från det mänskliga mötets och den fysiska beröringens värde.

Skulptur av en man som står på tå, böjer ryggen bakåt och vilar huvudet mot marken. Gör det själv-sjukvården är ett systemfel.
Argh!!! Hur svårt ska det vara? Skulpturen, av Coderch & Malavia finns i Pilane och heter Giant of salt.

Ta i mig

Som väntat resulterar mitt vårdgivande videosamtal i att ”Tja” skickar lite övningar via mail. Jag och foten har gjort övningar förr, om vi säger så. Men jag lovar att öva enligt anvisningar och så bokar vi in en ny digital dejt om 14 dagar. Har jag tur har min långvarigt trilskande fot blivit lite bättre då. Alternativt har den inte kryat på sig och ”då får vi ta det därifrån” – och då vill jag verkligen träffa en fysioterapeut IRL. En som tar i mig, om ni förstår vad jag menar.

För en tid sedan förstod jag att provtagning för HPV (ett virus som kan orsaka cellförändringar) numera, åtminstone i region Skåne, görs av kvinnan själv. Ett litet kit med nödvändig utrustning och instruktioner landar i brevlådan och så gräver man runt lite, skickar in provet och väntar på resultatet. Den kvinna som berättade för mig om denna nyordning var inte glad. Tvärtom var hon orolig att hon inte skulle göra rätt, att provresultatet därför skulle bli missvisande och att en eventuell cellförändring skulle missas. Det kan kanske vara en oro att ta på allvar?

Även gyn och tandvård?

Å andra sidan, varför stanna där i dessa digitala tider? Kör alla gynundersökningar i ett digitalt möte, vet jag. Som patient och kvinna pallrar du upp benen på två högar med böcker, ett ben per bokhög, och så riktar du mobiltelefonens kamera mot skrevet enligt läkarens anvisningar via Teams, Zoom eller vilken app som nu används. Lämpliga instrument har skickats med posten några dagar i förväg. Smidigt, inte sant?

Och varför inte utvidga detta att gälla även tandvården? Snart ska jag till tandläkaren för att utrustas med en krona. Åtminstone tror jag att jag ska till tandläkaren. Men hen kanske skickar lite verktyg om någon vecka och meddelar att jag får fixa det själv via vägledning i ett digitalt möte med rubriken ”Fixa din krona själv”. Jag hoppas att bedövningsmedel finns med i utskicket.

Övertro på digitala möten

Budskapet till landets politiker är: Öka sjukvårdens resurser, inte med en liten fjärt utan ordentligt! Läget är ansträngt och det får konsekvenser för såväl patienter som personal. Och tro inte på allt ni hör om att digitala möten löser allt. För – surprise! – det gör det inte. Egenvård i all ära – men inte in absurdum.

9 thoughts on “Gör det själv-sjukvården är ett systemfel

  1. Richard Berfeld

    Digital tandvårdskonsultation är redan igång…sedan flera år.
    Sedan kommer det knepiga om något handgripligen ska genomföras…. robotarm ?

    1. Jag funderar just på det mer handgripliga – hur långt kan man driva det? Hur långt bör man driva det? Hur mycket ska vårdtagaren göra själv på hemmaplan och/eller ska man checka in på en självbetjäning där t ex en robotarm tillhandahålles? Tekniken kan inte ersätta människan och mänskliga möten inom alla områden, tänker jag.

  2. Det kniviga är väl att hitta rätt balans mellan det digitala och det fysiska. Vården behöver bli mer tillgänglig och där kan det digitala absolut spela en roll. Men det löser långt ifrån allt. Nu, efter den stora pandemi-puckeln i vården finns en stor vårdskuld. Utan mer resurser kan den inte betas av. Men samtidigt vill de flesta slippa högre skatt. Det är en svår ekvation att få ihop.

    1. Balans är nyckelordet, för självklart finns det sådant som kan avhjälpas/ avhandlas genom ett digitalt möte. Men det får inte bli en hallelujastämning kring vad det digitala kan åstadkomma och uträtta inom vården. Vårdskulden finns och ja, kanske måste vi faktiskt betala lite mer i skatt för att den ska betas av och balans uppnås mellan digital och IRL- vård. Vi är ju trots allt människor av kött och blod.

  3. Håller med dig fullt ut! Bröt armen i våras, tittade på videos på youtube och gjorde några övningar – fick väldigt ont! Se’n blev det livs levande fysioterapeut som har andra hjälpmedel, följer utvecklingen i min handled, kan hojta till om något är fel (vilket det var för några veckor se’n).
    Jag är även tveksam till nätvård av den anledningen att den dränerar den vanliga sjukvården. Nätdoktorer m fl får pengar från regionerna, pengar som jag tycker ska gå till den vanliga vården.

    1. Ja, se där! Det är just den typen av onödiga extra besvär och onödigt lång läktid som kan uppstå ”bara” för att man inte får träffa någon IRL.

Kommentera