Att läsa är berusande och beroendeframkallande

Jag har alltid läst mycket. Att inte ha en bok på gång är en främmande tanke, för att inte säga helt utesluten. Läsningen får mig att må bra, håller sinnet öppet och jag får lära känna personer och miljöer som jag annars aldrig skulle komma i närheten av. Att läsa är berusande och faktiskt också beroendeframkallande.

Bokstapel. Att läsa är berusande.
Här tornar läsupplevelserna upp sig!

När jag var liten reste jag i bil genom Europa med näsan i olika böcker. Vi passerade land efter land och från framsätet hördes emellanåt mammas förtjusta utrop: ”Se, så idylliskt!”. När hon inte fick något gensvar från baksätet, vände hon sig om och bad mig att för några minuter lägga ner boken och ta del av den riktiga världen utanför bilfönstret. Jag följde, mycket motvilligt, hennes uppmaning.

En livslångt beroende

Men jag återvände snabbt till bokens värld igen, vilket bidrog till att restiden kändes kortare. Kanske var det, å ena sidan, synd att jag inte satt med näsan tryckt mot bilfönstret istället. Å andra sidan bidrog dessa resor till att jag lade grunden till ett livslångt och njutningsfullt beroende av skönlitteratur. Att låta sig berusas av litteratur och läsning är en riktigt bra fylla, om ni förstår vad jag menar.

Candy Crush Saga. Att läsa är berusande, dataspel är det inte.
Visst, det är ett tidsfördriv, men inte språkutvecklande.

Häromdagen pratade jag med en ung man. Han berättade att han har följt mitt råd och nu läser mycket. Novellsamlingen jag lånade honom strax före jul är utläst sedan en tid tillbaka. Nu läser han andra noveller, romaner och artiklar och det gör skillnad. Han tycker att läsningen hjälper honom att bli vän med och förstå det svenska språket. Jag hoppade nästan jämfota av glädje när han sa det. Han börjar också bli berusad av läsning – och vilken nytta han har – och kommer att ha – av det! Jag önskar att många fler, oavsett nationalitet, skulle inse vilken kunskap och glädje som finns att få i böckernas värld.

Utvecklas som människa

Genom att läsa skönlitteratur kan jag befinna mig fysiskt i Sverige, men mentalt i en liten afrikansk by. För en tid lever jag med karaktärerna i deras värld, med alla dess glädjeämnen och svårigheter. Olika kulturer, levnadsförhållanden, traditioner, statsskick, livssyn … Vissa saker går tvärs emot mina egna värderingar och åsikter, men ibland får det jag läser mig att omvärdera eller tänka utanför boxen. Läsupplevelserna innebär att jag utvecklas som människa.

Att läsa är berusande.Reading Room, Bryant Park New York, Citat från Walt Whitman.
Ett bord i Reading Room, Bryant Park i New York, med ett citat från den amerikanske författaren Walt Whitman. Kan det sägas bättre?

Biblioterapi kan bidra till att sjukskrivna tillfrisknar. Den som mår dåligt och läser om andra i samma situation, kan vara hjälpta av det. Eller är det tvärtom en återhämtning att läsa om sådant som är långt ifrån ens egen vardag. Läsning kan alltså även ha en läkande och helande effekt.

Att läsa är därför aldrig bortkastad tid. Att läsa är berusande. Så låt dig hänföras, du med!

9 thoughts on “Att läsa är berusande och beroendeframkallande

  1. Ja, böcker är beroendeframkallande! Ha nästan alltid flera böcker på gång, någon som jag läser för spänningens skull. Eller kanske det är en så kallad ”feelgood” bok som jag slukar! Är ju också förtjust i ”hälso” – och inredningsböcker som ger mig både kunskap och inspiration!
    Ja, det är precis så som du beskriver det!
    Måndagshälsning, från Gunilla

    1. Periodvis har jag också flera böcker i gång samtidigt, i andra perioder inte. Precis som du skriver är det roligt och givande att blanda olika typer av litteratur. Just nu läser jag Markus Zusaks ”Ingenting mindre än ett mirakel”. Det är en vindlande historia och det är spännande att få läsa hur den utvecklar sig.

  2. Kan inte annat än instämma, men har nog också förståelse för dem som inte blivit ”läsbitna” (t.ex. för en dyslektiker kanske det inte alltid är en njutning…). Under rusningsåren och åren i det hektiska arbetslivet var det närmast arbets- och branschrelaterade böcker som gällde, men nu njuter jag igen av att få läsa olika livsöden, både verkliga och fiktiva. Som den visuella människan jag är ”ser jag famför mig” bokens berättelse – kanske därför filmer om de samma ibland blir besvikelser, gillar bättre ”min egen film” i huvudet…. Men det du sade om Elena Ferrantes filmserie (i en annan diskussion) stämmer nog, har nu sett 3 avsnitt och tycker de varit bra. Är ändå glad att jag först läst böckerna, för annars hade man nog inte lika djup insikt. Det du skriver om hjälp och en slags kamratstöd genom läsning av liknande livsöden stämmer också, det som också kan funka i sådana fall är att själv skriva ner om det svåra, det lättar oberoende om någon någonsin läser det eller ej 😉 hälsar en annan bokmal, som nu, med tanke på att barnen inte skall behöva röja så mycket efter mig i sinom tid, övergått för det mesta till en läsplatta (väger också mindre) 🙂

    1. Visst är det så att frekvensen av läsning hänger hop med livet i övrigt. När det varit ”hett om öronen” har min lästakt varit lägre, om än ständigt pågående ändå. För en dyslektiker är det förstås jobbigare att läsa, men de kan ju, om de hellre vill det, lyssna på ljudböcker och ta del av alla fantastiska historier ändå. Läsplatta har jag också övervägt och tycker att ditt argument om att barnen ska slippa ta hand om böckerna är sympatisk. Jag kan se många fördelar med en läsplatta, men det är något speciellt med böcker ändå, så jag är inte riktigt mogen ännu för en läsplatta. Jag håller helt med dig om skrivandets läkande kraft. Det är ett utmärkt sätt att bearbeta och reda ut.

  3. Jo, nog är det beroendeframkallande alltid. Det märks inte minst på att frun i huset här ofta har en hörsnäcka i örat där hon lyssnar till en ljudbok. Själv har jag dock inte fått upp det intresset riktigt än, vilket mest hänger ihop med att hellre så läser jag en bok, när det nu råkar inträffa.

    1. Jag har inte heller någon ljudbokstradition utan föredrar vanliga böcker. Men jag förstår absolut fördelarna med ljudböcker. Man kan pyssla med tråkiga göromål samtidigt som man ”läser”. Hur bra som helst, ju!

  4. O ja, läsning är en del av livet! Och det handlar inte bara om avstånd utan också om att alla de människor och miljöer och händelser man får uppleva genom böcker skulle man inte hinna med under en livstid.
    Min mor tyckte om att läsa, men när synen svek ville hon inte använda förstoringsglas och ljudböcker fanns inte ens i sinnevärlden. Jag gillar inte ljudböcker, men den dag jag inte kan använda mina ögon längre så kommer jag att bita ihop och vänja mig vid ljudböcker – annars blir livet alltför tomt.

Kommentera