Jag ska bara …

Jag är på väg ut genom dörren, har cykelkorgen i ena handen och dörrnyckeln i den andra. Klockan har rusat iväg, jag är sen och borde verkligen bara låsa och susa ner för trapporna, ut på gården, upp på cykeln och trampa iväg. Men det gör jag inte. Jag hejdar mig och tänker: Jag behöver inte. Jag vet ju egentligen. Men det är nog ändå bäst att jag …

Dekorativ dörr som är låst.
Jag måste nog känna på handtaget en gång till.

Det är nu jag ställer ner cykelkorgen på första trappsteget till nästa våningsplan. Ytterdörren, som jag just har stängt i avsikt att låsa, drar jag upp och jag hastar in igen. Jag tittar bort mot kaffekokaren. Jo, jag har dragit ut sladden. Nästa anhalt är badrummet. Jodå, plattången är avstängd. Så klart. Jag vänder och skyndar åter genom köket, mot ytterdörren. Passar på att kasta ännu en blick på kaffekokaren. Jajamensan, sladden ligger fortfarande passiv och utan kontakt på köksbänken. Jag fortsätter ut genom dörren, låser, tar cykelkorgen och halvspringer, sen som vanligt, nedför trappan. Allting är under kontroll, apparaterna var avstängda precis som jag visste. Precis som jag visste?

Öppna fönster med vacker utsikt.
Är alla fönster stängda?

Varför upprepas denna procedur snart sagt varje morgon? Jag vet att jag har dragit ut sladdarna. Jag vet att kaffekokaren har en inbyggd termostat som gör att den stängs av automatiskt efter en viss tid – om jag nu till äventyrs skulle glömma. Men ändå måste jag inte bara kolla, utan även dubbelkolla. Det är samma sak när vi ska resa bort en vecka eller två. ”Men du har ju kollat!” suckar maken irriterat när jag bara ska … Han försvinner nerför trappan med resväskorna medan jag tar sista racet genom lägenheten. Igen. Fönsterna stängda? Check. Soporna utburna? Check. Kaffekokaren avstängd? Check. Persiennerna neddragna mot solen? Check.

Barn bakifrån på trehjuling.
Allt kollat, allt klart! Upp på cykeln och iväg!

Jag minns yngsta dottern som en gång för många år sedan ringde från tåget mot Malmö. ”Mamma, jag är inte säker på att jag stängde av plattången! Tänk om det börjar brinna?!” Och jag skyndade genast hem från jobbet för att kolla och naturligtvis var den avstängd. Jag minns när äldsta dottern, som hade varit på besök under dagen, sedan sms:ade ”Mamma, kan du kolla om jag stängde av spisen? Annars kan jag inte sova!” Och jag kollade spisen – och den var avstängd sedan länge. Somt verkar gå i arv. Eller så är det bara mycket vanligt att inte lita på sitt eget kom ihåg.

I morgon bitti ska jag lämna hemmet utan att kolla allt en extra gång. Om jag vågar.

11 reaktioner på ”Jag ska bara …

  1. Tony

    Jag känner igen mig i detta. Öppnar ofta dörren och kollar kaffebryggare (fast den har timer), Spis (om jag gjort något där), mobilladdare. Läst och hört om att man skall säga till sig själv (samtalston) första gången man kollar ”kaffebryggare avstängd”, ”mobilladdare utdragna”, osv. ”låser dörren”.

    Gilla

  2. Känner också igen mig! Men som Tony skriver, så brukar jag slippa dubbelkolla att allt är som det ska om jag är medveten när jag utför proceduren med att stänga av! Särskilt noga är jag med det nu i juletid med levande ljus. Jag säger högt: ”Nu blåser jag ut ljusen!” Brukar också fästa en lapp på ytterdörrens insida om att ”blås ut ljusen!” 🙂
    I semestertider gör jag som du… kollar allt efter maken! Som har koll på det mesta, men har förmågan att allt som oftast glömma släcka någon lampa! 🙂
    Kram Gunilla

    Gilla

  3. Kan bara instämma med tidigare kommentarer: det lär hjälpa att säga det högt. Kanske man då skapar flera minnesbilder (bild, hörsel, känsel) av samma sak och att det därför hjälper?
    Själv är jag i den lyckliga sitsen att väldigt, väldigt sällan tveka. När jag gått ut och låst dörren så traskar jag iväg utan en tanke bakåt på varken det ena eller det andra.

    Gilla

      1. Ja du, säg det. Testa det där med att prata högt!
        Hur man är kan i alla fall inte ha med uppväxten att göra för min syster är som du – ”stängde jag…” ”slog jag ifrån…?” och in och kolla.

        Gilla

Lämna en kommentar