Nobelpristagarna stretar på – precis som du och jag

Så var det dags igen. Årets Nobelpristagare ska ta emot sina pris som konungen så högtidligt överräcker. Det skakas hand och vänliga, uppskattande ord mumlas fram. Det bockas och nigs och så var det ögonblicket över och de utvalda och prisbelönade tassar tillbaka till sina stolar, nu med betydligt fetare bankkonton än tidigare.

Nobelpristagare stretar på.
Alla stretar vi på, men inte alla kan få Nobelpris.

Tänk vad konstigt ändå. Det forskas och undersöks, testas och misslyckas runt om i världen i vetenskapens namn varje dag. Några få uppmärksammas så till den milda grad att de tilldelas ett Nobelpris för forskning och framsteg. De andra kämpar vidare med det dagliga slitet, går in i återvändsgränder, vänder tillbaka, tar en ny väg och stretar på. Många presenterar nya rön och avgörande fakta, men inte får de Nobelpriset för det.

Sitter Nobelpristagarna och funderar på sådant under ceremonin i morgon, tro? Tänker de tillbaka på de många årens slit, den nedlagda mödan, motgångarna och framgångarna? Tänker de på den gången då de var så nära att ge upp? Tänker de på sina familjer och vad de möjligen har fått offra? Tänker de på vad de ska göra med pengarna som nu trillar in på kontot? En ny bil, ett nytt hus, fördela till barnen eller skänka till välgörande ändamål? En semesterresa utöver det vanliga? Kanske avbryts deras tankar av det frasande sidentyget när drottningen byter sittben.

Nobelpristagare stretar på.
Frasande tyger och vackra kreationer hör Nobelfesten till. Detta är dock inte, vilket de flesta redan konstaterat, Blå hallen i Stockholm utan Kronovalls slott i Skåne.

Eller tänker pristagarna inte alls på sådant utan är helt fokuserade på att följa ceremonin in i minsta harkling och andetag? En gång Nobelpriset, aldrig mer Nobelpriset. Det gäller att passa på och optimera denna once in a lifetime-upplevelse.

Men är vi inte ganska lika ändå, Nobelpristagarna och vi andra? Vi knegar på, försöker vara lösningsorienterade, kör huvudet i väggen men så plötsligt både förstår och ser vi hur det hänger ihop och då är det som att få full pott i Candy Crush Saga med sockerstjärnor, boosters och allt. ”Sweet!” ropar Nobelkommittén och kallar till festligheter i Stockholm. Nej. Det gör den ju inte.

Så det är bara att streta vidare på vanligt vis.

6 thoughts on “Nobelpristagarna stretar på – precis som du och jag

  1. Jag för min del sitter hellre i soffan i sköna kläder o ser på TV hela ståhejet, skulle inte för pengar vilja ta del av skådespelet o sitta stelt o konversera en lååång middag (det har man nog fått göra under årens lopp nog, om dock inte så prominenta). Men unnar så gärna dem som belönas för sitt slit 🤓

  2. Jodå – det är många som stretar på och som aldrig får vare sig uppskattning eller Nobelpris! De som får det där priset är väl ändå värda det – de får väl priset för att deras forskning/upptäckt har lätt fram till något som gagnar mänskligheten! Tilläggas bör väl att det inte alltid blev som det var tänkt. Albert Einstein! Jag ska titta och kommentera klänningarna och förundras över att de orkar sitta så länge! Någon som saknas i år är ju Sara Danius.
    Kram Gunilla

    1. Ja, det är en förlust att Sara Danius inte finns med längre. Hennes klänningar piggade upp hela tillställningen. Och säkert är de som får priset värda det – och sannolikt även en hel del andra som gör stora insatser för mänskligheten.

Kommentera