Jag har just insett att jag har två hjärnhalvor. Eller ja, det har jag ju vetat länge, men jag tänker mer bildligt. Jag tycks ha en jobbhjärna och en fritidshjärna. Jobbhjärnan är i full gång sedan två veckor tillbaka och går lika fint som det bästa urverk. Fritidshjärnan däremot har inte fattat någonting alls. Eller så är det precis det den har gjort.

Låt mig förklara det där med fritidshjärnan. Den har fortfarande semester. Solen skiner, det är varmt, ja rent av fuktigt varmt och svettigt som på sydligare breddgrader. Uteserveringarna lockar med sorl, immiga vinglas och vattenglas med is i. Badvattnets temperatur är njutningsbar vilket innebär att det slits frekvent på bikini och badlakan. Bostadens persienner är ständigt neddragna för att förhindra en olidligt hög inomhustemperatur och rädda krukväxterna från ett alltför tidig död.

Vidare: Det görs utflykter som vore det högsommar. Det smörjs in med solkräm som luktar just solkräm (gillar inte den doften jättemycket) och på fötterna sandaler. Blotta tanken på att trä på sig strumpor känns absurd, främmande och fullständigt orimlig. Långbyxor – vad är det? Tvätta shorts och klänningar på löpande band är vad som gäller.

Ni förstår. Fritidshjärnan fattar inte att semestern och högsommaren är slut och att det nu är dags att ta tag i ordinarie fritidssysselsättningar som att utmana fotokunskaperna, blogga, sitta i en soffhörna och läsa en god bok, motionera systematiskt och bjuda hem folk. Den tror att det fortfarande är glidarliv som gäller.

Men i dag fick fritidshjärnan en chock! Uteserveringen nedanför bostadens fönster monterades ned för denna säsong. Stolar, bord och parasoller bars bort och nu är det plötsligt en alldeles vanlig trottoar utanför fönstret igen. Inga pizza- och pastaätande människor som svalkar sig med en kall öl eller ett glas rosé. Och vid närmare eftertanke; har inte den andra uteserveringen, som kan beskådas från annat håll i bostaden, haft mycket få besökare på sistone? Och är det inte anmärkningsvärt lite sorl på gatan numera?

Så. Det är alltså dags att återgå till ordningen även för en fritidshjärna. Därför har det både fotograferats och promenerats i dag. Och så ett lite ringrostigt framarbetat blogginlägg ovanpå det. Fritidshjärnan inordnar sig nu, i denna stund, småmuttrande i ledet. Men den ska ha en eloge – den fattade att det var viktigt att dra ut det mesta av sommaren och de lata dagarna så länge det bara gick.