Vid frukostbordet fastnar min blick i en artikel om att det är normalt att vara trött när man börjar jobba efter semestern. Men vänta nu! Före semestern läste jag om hur man inte ska stressa under semestern – och nu är det normalt att vara trött redan efter den första arbetsdagen. Hur går detta ihop?

Det är, förstår jag efter en noggrannare läsning, själva övergången från vila till aktivitet som kan göra en trött. Några veckors ledighet gör en helt enkelt ovan vid att lönearbeta och leva upp till de krav som ställs i arbetslivet. Aha, här gäller det att vara väl förberedd när klivet tas över tröskeln till arbetsplatsen imorgon bitti. Jag kan inte komma in som om allting var som vanligt och se utvilad ut. Jag bör ha lite ångest. Börja-jobba-igen-efter-semestern-ångest.

Vad kan då ångesten bestå i? Jag har läst på:

• Missnöje med den just avslutade semestern. Nä. Jag har gjort många trevliga saker, från att umgås med vänner och familj till att städa vindsförråd (det blev lite regnigt vissa dagar och då var det fint att kunna plocka fram semestertipset feng shui)) till att göra en spontanresa till fjärran land. Noll ångest.
• Gå till sängs för sent. Eller kanske snarare släcka lampan och somna i tid. Inte fortsätta att läsa i den där fascinerande boken. Det är svårt. Ett par ångestpoäng.

• Inte ha en matlåda till hands (med innehåll). När frysen och kylen gapar tomma på matlådor, är situationen inte bara svår utan även akut. Vad gör man? Sveper snabbt ihop något på morgonkulan? Det hinns inte med (se nästa punkt). Alltså måste man antingen lomma iväg till matbutiken på sin lunchrast och köpa något halvfabrikat eller gå till ett gatukök i närheten. Båda alternativen är starkt ångestframkallande. Ett tredje alternativ är annars att övertala en eller flera kollegor att äta på restaurang, men det är sällan någon (inklusive en själv) har tid med det (eller så har de planerande kollegorna matlådor med sig).

• Passa tider. Ja, det är ju faktiskt jobbigt. Och då har jag ändå bara mig själv att hålla reda på numera. Inga barn som ska jagas på för att kunna lämnas på förskolan i tid, alternativt komma iväg till första lektionen i skolan. Men det kan, erinrar jag mig nu, vara nog så svårt att få iväg en Monica i tid. Lite ångest kan jag alltså räkna in här.
• E-post i långa rader som ska gås igenom. Japp, skulle tro det. Några ångestpoäng kan inkasseras här eftersom detta bläddrande i inboxen tar så mycket tid. Och nej, jag tänker inte läsa ett enda mail redan ikväll.
• Starta projekt. Det är klart att det kan gå lite trögt med tankeverksamheten direkt efter semestern, men snart rullar hjärnmaskineriet igång igen. Nya jobbprojekt är förhoppningsvis såväl intressanta som utmanande. Annars borde de inte initieras över huvud taget. Noll ångest.
• Fem dagars jobb på raken. Ingen fridag mitt i. Ingen så kallad mjukstart. Borde jag ha planerat för en mjukstart? Ja. Jag räknar in några ångestpoäng till.

• Reflektion saknas. Jag har inte reflekterat över min semester och vila. Har jag gjort det jag ville göra (vad ville jag göra egentligen? Nu är det härdsmälta på riktigt!)? Jag har inte funderat över hur jag mår. Jag har bara levt, liksom. Har heller inte gjort upp några mer detaljerade planer för hösten. Vad ska förnyas, förbättras och förändras på jobbet? Hur ska jag träna? Vilka teaterföreställningar vill jag se? Vart och när vill jag resa? Vilka ska jag spralla loss med? Vad vill jag lära mig mer om? Vilka mål ska jag ha? Ojojoj – nu rasar det in ångestpoäng!

Jag vet en som kommer att sova dåligt i natt. Jag vet en som kommer att vara trött redan när hon stiger upp i morgon bitti. Jag känner henne. Hon har en släng av jobbångest men det är faktiskt ganska normalt att ha.