Nu kan jag trampa på en rostig spik och ge mig ut i skog och mark utan att vara i omedelbar fara för stelkramp eller TBE. Jag har alltså vaccinerat mig, men det krävdes en dos tålamod innan det var klart. Kön var lång.

För drygt en månad sedan stod jag en bra stund i regn och kyla och köade för att få ynnesten att kliva in i vaccinationsbussen och få ett stick i vardera armen. I dag var det dags för påfyllning av TBE-vaccinet och nu gassade solen från en klarblå himmel och temperaturen arbetade sig raskt upp mot 26-27 grader. Den här gången hade jag solhatt, solglasögon och en flaska vatten till hands under det drygt en timme långa köandet.

Förutom lite socialt småprat med andra som var ute i samma ärende, ägnade jag tiden åt att reflektera. Tänk ändå vilka fantastiska möjligheter vi har i Sverige. Här kommer en vaccinationsbuss rullande och det enda som krävs av mig är tålmodig väntan i en kö samt att jag kan hosta upp lite pengar för vaccinet. Om jag hade behövt boka tid i förväg, är risken överhängande att jag inte hade kommit till skott: Jag ringer vårdcentralen nästa vecka, eller nästa, eller … Det hade helt enkelt inte hänt. Det är naturligtvis ett i-landsproblem, men det är i ett sådant land jag lever och mitt beteende är tydligt präglat av det. Kan jag inte ringa i dag, kan jag ringa i morgon eftersom möjligheten att vaccinera mig finns kvar. Men det är inte alla förunnat att ha det så.

En annan reflektion är att vi svenskar verkligen är duktiga på att köa. Vi knotar inte i onödan, vi tränger oss inte utan istället väljer vi att småprata med andra och okända i kön, alternativt fäster vi tysta blicken i mobilen. Men vi bidar vår tid. I gassande sol eller hukande under småspiksregn. Ur den synvinkeln sett är vi ett slitstarkt folk.

Nåväl. Nu är jag något bättre rustad för äventyr i skog och mark, på brädgårdar och andra spikrika områden samt för närkontakt med djur som eventuellt inte tycker om mig – eller blir rädda –  och därför vill bitas. Risken för borrelia kvarstår dock, för den bakterien biter, som bekant, inte vaccinet på.

Fästingarnas eventuella framfart på kroppen kan alltså inte nonchaleras i fortsättningen heller. Men en liten spik kan jag allt trampa på.