Slår man sig ner på en uteservering mitt i ett turistflöde för att vila en stund och beskåda folklivet, inser man snabbt hur otroligt många det är som tar selfies framför olika turistattraktioner. Det kan inte hjälpas, men det är ren och skär underhållning att se hur många som poserar och smilar upp sig, oavsett hur irriterade eller sura de såg ut för bara några sekunder sedan. På semestern ska man vara glad och då är det också det bilderna ska förmedla när man kommit hem igen.

Vissa är klart missnöjda efter de första fotoförsöken och ställer upp sig igen för att ta fler bilder. Omedelbart efter sista klicket nagelfars bilderna noga och minspelet avslöjar ofta om de är usla, godtagbara, bra eller mycket bra. En del ställer sig i en väl inövad pose, med det ena benet placerat något framför det andra och gör samtidigt ett litet elegant lyft med ena fotens häl. Andra slänger med håret, plutar med munnen, rättar till t-tröjan, sätter på eller tar av solglasögonen, slänger ut snuset eller gör ett hopp i luften (det sistnämnda dock under förutsättning att någon annan fotograferar). En del par håller om varandra och somliga av dem släpper varandra igen illa kvickt när de förevigat sig själva. Kanske bränner – eller kyler – närkontakten alltför mycket.

Visst raljerar jag nu över selfie-beteendet. Men det finns forskning som visar att selfies som tas på offentliga platser och delas genom sociala medier faktiskt ”förstärker gemensamma känslor och upplevelser över tid och rum” snarare än att de är ett tecken på självupptagenhet. Förutom att selfies blir en slags dokumentation av t ex en resa, skapar de också kommunikation människor emellan och fungerar som en form av socialt kitt. Dessutom, påpekar forskarna bakom studien, är selfie-fotograferande ofta endast en av flera pågående fotoaktiviteter.

Det förekommer tyvärr att det sker olyckor i samband med alltför ivrigt och engagerat selfie-fotograferande. Senast i dag läste jag i Aftonbladet om tre tonåringar i Indien som blev påkörda av ett tåg då de skulle ta selfies. Den där tänkta häftiga bilden tycks göra att människor ibland utsätter sig för större risker än de borde.

Och jag då?  Tar jag selfies? Naturligtvis och ofta i samband med resor, men relativt sällan framför just turistattraktioner. Jag vill mest visa upp min glada nuna, och varför inte även ett vinglas, för att förmedla att jag har det så bra så. Men det ska erkännas att jag är en sådan där som nagelfar selfies – och helst tar om dem – innan de duger att publicera i sociala medier.