I dag är det ett år sedan Ryssland invaderade Ukraina. Det har varit ett år med mycket lidande för många människor och dessvärre skönjer vi inget slut på det.

I takt med att årsdagen av Rysslands invasion närmade sig, har medias rapporter och bevakning av situationen i Ukraina intensifierats på olika sätt. Det är bildkavalkader från drabbade städer och områden, fler reportrar på plats, ledare som besöker Kiev för att visa solidaritet, president Biden som håller tal i Warzawa och säger ”Ukraina kommer aldrig att bli en seger för Ryssland”. Samtidigt har Kina och Ryssland förnyad kontakt och det skapar oro för vad det ska leda till och resultera i.

Inte så tryggt längre

Under året som har gått har jag för första gången på allvar känt att min bild av Sverige som ett tryggt och säkert land, har fått djupa sprickor. Det är säkert så för de flesta av oss att invasioner, krig och konflikter som pågår i det geografiska närområdet också känns betydligt mer påtagliga och hotfulla. Det är många runt om i världen som lever i och med krig eller som far illa på andra sätt, vilket vi varken ska glömma eller blunda för. Men det går, åtminstone för mig, att hålla på en mental armlängds avstånd, vilket absolut inte betyder att dessa konflikter och lidanden ska uppmärksammas mindre eller är mindre ”värda” och fasansfulla.

Vi har alla blivit påverkade av Rysslands invasion av Ukraina på olika sätt. Själv minns jag en ung, ukrainsk kvinnas blick ut i tomma intet under en rast på min dåvarande arbetsplats. Hon var fysiskt, men inte mentalt, närvarande. Jag minns när jag först såg den ukrainska flaggan hissad på ett grönområde tvärs över vägen. Den är fortfarande hissad. Jag minns när jag började gråta vid frukostbordet då jag läste om kvinnor, barn och äldre som flydde hals över huvud. Jag minns oron för en kollega som hade återvänt till Kiev för några dagar och just då föll bomber över staden (det gick bra). Jag minns hösten 2022 när jag inte skrev ett enda blogginlägg eftersom jag saknade ord och inte tyckte att något i den svenska vardagen var värt att skriva om.

Tappat vett och sans

Det finns alltför många ledare, politiker och andra inflytelserika personer i världen som har tappat all vett och sans, all empati och medmänsklighet. Jag hoppas verkligen att 2023 ska bli ett år då den nedåtgående spiralen bryts. Vi behöver massor av peace, love and understanding.