Drömmen om ett chateau och vardagslivets realiteter

Att promenera i stadens villakvarter är att ta del av andras drömmar och visioner – men även av tillkortakommanden och brist på ork. Jag traskar förbi villor med prydliga fasader och tomter, andra där snickerierna och trädgårdarna skriker för döva öron efter omvårdnad och så är det villorna som vill så mycket mer än de förmår. På 30 minuter hinner jag ta del av drömmen om ett chateau och vardagslivets realiteter.

En borg på en halvö. Ischia, Italien. Drömmen om ett chateau och vardagslivets realiteter.
Ett chateau, en borg … Är det din dröm? Denna finns på Ischia, Italien.

Jag känner dem inte. Jag vet inte vad de heter, inte vad de jobbar med och inte heller någonting om hur de mår och vad de drömmer om. Men jag fantiserar och föreställer mig, samtidigt som jag försöker hålla kursen och inte, som jag har skrivit om i ett tidigare inlägg, villa bort mig alldeles. Det är så många drömmar; spirande, förverkligade och krossade, som jag passerar under min dagliga (nästan) promenad.

Byter skepnad

Ett hus håller på att byta skepnad. Säkert är det nya ägare som nu ska uppdatera 1960-talskuben till något annat. En våning byggs till, taket får en annan lutning, fönster flyttas, fasadens tidigare tegelfasad putsas och en tillbyggnad anas på baksidan. En ny familj tar huset i besittning, planerar och förverkligar, anpassar det till sina behov och gör det till sitt.

Gammalt trähus, Kulturen Lund. Drömmen om ett chateau och vardagslivets realiteter.
En del hus vill ha färg och omsorg. Men kanske inte just detta som finns på Kulturen i Lund.

Några minuter senare passerar jag ett hus som ligger på en hörna. Färgen på fönsterramarna har tappat sin stuns, färgen flagnar och det ser så torrt och sprött ut. Vindskenorna tigger om omsorg, entrédörren vill bli inoljad och trädgården hoppas att någon ska rensa upp och återställa det som en gång säkert var både fint och välplanerat. Bakom fönstrets gardiner anar jag en person och jag vet inte, men gissar, att det är en äldre person vars ork och förmåga inte längre räcker till för att ta hand om fastigheten. Vad har du för drömmar? undrar jag. Är det att bo kvar så länge det bara går, men samtidigt se allt falla samman eller är det att ta dig härifrån men du vet inte hur? Eller tänker du: Skitsamma!

Lejonen vaktar

Jag fortsätter hemåt och snart dyker ett hus upp som drömmer om lite mer än det förmår. Det är en ordinär villa i mexitegel. Välskött och med mycket sten och lite gräs. Här bor de som inte älskar trädgårdsarbete, utan vill lägga tiden på annat. I stenen vajar högt prydnadsgräs, kanske är det pampasgräs? Hur som helst är det ett gräs som inte behöver klippas med en handjagare. En låg stenmur ramar in framsidan och i varje hörna ligger ett lejon och vaktar. I mitt tycke är de malplacerade – de hör inte riktigt hemma i den här miljön.

Men vem är jag att döma – de som tycker att det är flott att ha två lejon som vaktar fastigheten ska naturligtvis ha det. Kanske är deras dröm att bo på ett slott, ett chateau, eller i alla fall en herrgård, med en parkliknande tomt (som en trädgårdsmästare sköter), statyer, vattenspeglar och fontäner? Eller så tycker de bara att det är snyggt.

Staty av tre hästar i fontän, Florens Italien.
Trädgårdskonst? Lite skrymmande skulle jag säga. Dessa hästar ingår i ett större konstverk på ett torg i Florens.

Nu siktar jag lådan på taket, där jag själv bor. Vad fint, jag hittade hem den här gången också! Här finns inga lejon som vaktar terrassen, inga ombyggnader är på gång och allt är nytt och kräver inte mycket av mig. Jag lever min dröm, precis som andra lever sin dröm – och i sin verklighet.

4 thoughts on “Drömmen om ett chateau och vardagslivets realiteter

  1. Spännande som vanligt. Det får mig att tänka på en strandpromenad i lite finare, men förr de flesta svenskar helt okända kvarter söder om Los Angeles (New Port Beach). Det var så tydligt att det mest var fråga om fritidshus och att personerna som ägde dem hade (haft?) vitt skilda drömmar men som nu stod övergivna inför vintern och kanske över huvudtaget (det här var vid månadsskiftet oktober – november). Det var allt ifrån hippiedrömmar till drömmar om ett liv i den amerikanska militären (flottan), Mexikanska drömmar och europeiska medelhavsdrömmar som kunde skymtas i de där trädgårdarna. Det syntes att de flesta inte haft tid/ork att ta hand om sina drömmar och antagligen hade de flesta inte heller möjlighet att vara särskilt många dagar om året där. Trots att de där husen rimligen måste ha kostat extrema pengar med det läget. En bild av hur vi alla liksom tycks famla efter drömmar som vi inte riktigt förmår förverkliga. Oavsett om vi har lite eller mycket pengar.

    För övrigt undrar jag om inte jag och min sambo har bott en vecka med utsikt mot just det där slottet på Ischia. Men från en annan vinkel.

    1. Tack -och helt klart har vi människor vitt skilda drömmar, vilket blir så tydligt när man traskar i bostadsområden. Frågan är om vi inte lite till mans har ett gäng drömmar som bara har förverkligats till hälften – av olika skäl. Kan det möjligen bero på att det kräver en hel del för att kunna fullfölja och slutföra drömmarna? Och mycket kan komma emellan. Livet, orken tryter eller ekonomin sätter hinder.

      Ja, Ischia är så fint! Och den där borgen är både magisk och oerhört spännande! Den ön vill jag gärna besöka igen!

Kommentera