Jag går korridoren fram och stöter på en av de få kollegor som är på jobbet. Vi blir glada över att se varandra men håller avstånd. ”Är det inte lite … tråkigt?” säger jag prövande. Hon nickar. Jo, det är så tomt och tyst. Samtidigt, på andra arbetsplatser, kämpar personal dygnet runt för att rädda liv.

Jag ville skriva om något helt annat. Något ljust och positivt, men herregud vad det är svårt att göra det. Tankar och samtal går fram och tillbaka på samma smala gata, varje dag. Vad händer? Hur går det? Hur ska detta bäst hanteras, av oss enskilt och av samhället? Rekommendationer, råd, tyckande, beslut, regler, desinformation, debatter, presskonferenser, krav, kritik och ibland en och annan ros.

Dåligt spelade bollar

Bristfällig skyddsutrustning, avsaknad av skyddsutrustning. Allt fler behöver intensivvård, antalet döda ökar. Permitteringar. Konkurser. Tragedier. Runt om i hela världen. Tankarna far som dåligt spelade bollar kors och tvärs genom huvudet. Oro, frustration och tappra försök att hålla humöret uppe. Trots allt. Trots covid-19.

Många gör sitt bästa för att följa Folkhälsomyndighetens och regeringens rekommendationer. Men utanför en butik som försatts i konkurs trängs kvinnor i olika åldrar. Det är utförsäljning, 50% på allt. Lockelsen att göra klipp tycks sätta allt förnuft åt sidan. Här är inga två meter mellan kunderna. De står tätt packade, angelägna om att komma in snabbt och göra fördelaktiga köp.

Värna alla

På ett spa sitter gäster nära varandra i badtunnorna. I glasen immar bubbel. Det ser gott ut. Man vill ju unna sig, lyxa till det lite i dessa annars så tråkiga tider. Och man vill ju stötta lokala företag förstås, hjälpa dem att överleva, när de nu har så fördelaktiga erbjudanden. Men … ingår ni i samma slutna krets, ni som sitter där i tunnan? Eller är det så att ni blandar och sprider?

Det är inte lätt. Allt som görs har en dominoeffekt. Men kloka beslut värnar om alla. Då är det också okej att det blir lite tråkigt på jobbet för en del.