På jakt efter social distans

Solen skiner, temperaturen kryper upp till 13 grader och det är nästan vindstilla. Vi är på jakt efter social distans utanför hemmet och bestämmer oss för en promenad längs havet vid Mälarhusen på Österlen. Stranden är bred och till synes oändlig. Här är det inga problem att hålla avstånd till andra.

Vägskylt. På jakt efter social distans.
Vart går vi i dag?

Jag är lyckligt lottad som inte lever i trångboddhet eller i utsatta miljöer där det är extremt svårt att skydda sig mot covid-19. Det är en stor fördel att bo i ett land som till stor del, och jämfört med många andra länder, är glesbefolkat. De öppna vidderna, haven och rymden gör det så mycket enklare att röra sig utomhus och samtidigt hålla en social distans.

Båt med passagerare. På jakt efter social distans.
När man sitter i samma båt behöver man hjälpa varandra.

Paradoxalt nog tycks den sociala distansen även förena människor. Vi hälsar mer på varandra numera när vi, på behörigt avstånd, passerar varandra på våra promenader i naturen. Om vi förr vände bort blicken eller tittade rakt fram, söker vi nu varandras blickar och säger hej. Alternativt nickar vi åtminstone vänligt mot varandra. Är det för att vi upplever att vi sitter i samma båt? För att vi känner igen oss i varandra? Jaha, du är också ute och luftar dig nu när du inte bör röra dig och umgås i alltför vida cirklar. Ja, det frestar på, men vi måste göra vårt bästa för vår egen och andras skull. Och så har vi passerat varandra, men ändå haft lite kontakt.

En öde strand. På jakt efter social distans.
Tom strand och öppet hav.

Vi går i sanden vid det hav som är så behagligt stilla. Det är fler som har valt att promenera här just denna dag. Men efter en stund ser jag den vita och breda stranden ligga tom framför mig. Möjligen kan jag ana en människa långt där borta.

Vi gav oss ut på jakt efter social distans – vi fann vad vi sökte.

8 thoughts on “På jakt efter social distans

  1. Härligt. Åh vad jag skulle vilja promenera längs den stranden. Känner igen det där med att man hälsar på varann. Där jag bor på Ekerö brukar vi faktiskt ofta hälsa på varann när man möts på promenadstigen – alltså vi lite äldre, men nu är det påtagligt hur noga de flesta är att hälsa och le lite i samförstånd – att vi sitter i samma båt.

    1. Du får åka till Mälarhusen när det blivit riskfritt att röra sig i vidare kretsar igen 😊. Det trevliga hälsandet kan vi hoppas håller sig.

  2. Jag har också lagt märke till det trevliga hälsandet! Det är tydligt att vi känner mer samhörighet med varandra på något sätt samtidigt som vi ska hålla avstånd. Märkligt, men fint i sig som sagt.
    Så fina bilder och det ser rogivande ut även för mig som också njuter av att vara vid havet.
    Må gott!

  3. Är ofta ute i naturen och märker också att man hälsar på varandra mer än tidigare och pratar gärna en stund, men håller nogsamt avstånd. Skåne och Österlen är min sommarplats och där tycker jag att man alltid hälsar på de man möter på strand och vandrings promenader

    1. Då är skåningar kanske ett ovanligt vänskapligt och hälsande släkte 😀? Men jag tycker nog att fler hälsar här i Skåne nu. Nästan varje prick man möter faktiskt. Och det är ju trevligt 👍😊! Och det beror förstås även på mig själv och min egen nymornade benägenhet att hälsa på dem jag möter.

Kommentera