Kalle Anka med sitt höga blodtryck, den tjänstvillige hackspetten, den magiska tomteverkstaden, de blygt förälskade Lady och Lufsen, naturbarnet Mowgli och den hjärtegoda björnen Baloo - vad mer kan man begära en julafton klockan 15.00? En hel del, tycker resten av familjen för jag möter inget större gehör när jag vill titta på Kalle. "Vad …
Fortsätt läsa Kalle Anka klockan tre på julafton är inget att skoja om
Jag har dragit på det, väntat och förnekat. Men nu är det officiellt: Hösten är här - även för mig. Är jag glad? Måttligt. Är jag entusiastisk? Inte direkt. Njuter jag av regn, rusk och kyla? Absolut inte! Men jag har ömsat från sommar- till vintergarderob och det, mina vänner, betyder att hösten oåterkalleligen är …
Fortsätt läsa Nu är det officiellt: Hösten är här – även för mig
Jag minns tiden då jag hoppade plint på gympan i skolan och flög över den med god marginal. I dag är det annat. För det första flyger jag inte längre. För det andra bär jag med mig flera smågrejer mellan redskapen för att kunna genomföra mina övningar. Ny teknik och ett stort utbud belastar dagens …
Fortsätt läsa Ny teknik och stort utbud belastar dagens motionär
Jag tillhör dem som tycker att det är helt normalt att vara uttråkad ibland. Det tillståndet skrämmer mig inte, även om jag inte heller har omfamnat det - hittills. För är det inte en allmänt utbredd uppfattning att det inte är riktigt okej att vara uttråkad? Nej, det ska vara nya upplevelser, utmaningar och aktiviteter …
En morgon mötte jag en kvinna vars övre ögonlock verkade ha fördubblats under natten. Särskilt det högra ögonlocket hängde oroväckande långt ner. Kvinnan spärrade upp ögonen och då påminde hon plötsligt om någon från förr i tiden, d v s sitt yngre jag. Ni förstår säkert att den kvinnan är jag och att jag betraktade …
Fortsätt läsa Att acceptera åldrandet är svårare än det låter
Jag räknar efter och tar fingrarna till hjälp: november, december, januari, februari, mars och halva april. Fem och en halv månad sedan vi flyttade och nu är det redan dags att omorganisera - och rensa - i förrådet igen. Det är nämligen så förtvivlat svårt att ta sig in där. Och de där garderoberna som …
Fortsätt läsa Redan dags att omorganisera – och rensa – i förrådet igen
Att promenera i stadens villakvarter är att ta del av andras drömmar och visioner - men även av tillkortakommanden och brist på ork. Jag traskar förbi villor med prydliga fasader och tomter, andra där snickerierna och trädgårdarna skriker för döva öron efter omvårdnad och så är det villorna som vill så mycket mer än de …
Fortsätt läsa Drömmen om ett chateau och vardagslivets realiteter
Det är inte alla dagar som är ordrika dagar. Ibland räcker det att uppleva. Ta en ögonens promenad. Ett andpar på söndagspromenad. Stenar och slitage. Speglingar. Fiskedon. På väg. Signalfärg. Ha en bra vecka!
Måndag. Fredag. Lördag och söndag. Det är de fyra veckodagar jag numera är helt medveten om och som jag på riktigt upplever att de finns. Andra veckodagar tycks försvinna och svischar bara förbi. Jag hinner inte få grepp om dem. Tisdag, onsdag och torsdag - var har de tagit vägen? Tiden förändras inte, men ändå …
Förr i tiden promenerade man till jobbet - eller så tog man cykeln. En del tog sig rent av en löptur till arbetet. Nu är det slut med det. Nu heter det att man transporttränar. Jag vet, man slår sig för pannan. Ibland ska saker och ting konstras till och få nya namn bara för …
stadsmadam 