Numera är det många som håller mobilen framför munnen, som en smörgås som de just ska ta en tugga av, när de pratar med någon. Fungerar inte öronen eller armen och handen som sätter mobilen mot lyssnarörat? Eller drivs dessa personer av en så stark exhibitionism att de vill tvinga alla att ta del av …
Fortsätt läsa Mobilen som talande smörgås – vad är poängen med det?
Jag har dragit på det, väntat och förnekat. Men nu är det officiellt: Hösten är här - även för mig. Är jag glad? Måttligt. Är jag entusiastisk? Inte direkt. Njuter jag av regn, rusk och kyla? Absolut inte! Men jag har ömsat från sommar- till vintergarderob och det, mina vänner, betyder att hösten oåterkalleligen är …
Fortsätt läsa Nu är det officiellt: Hösten är här – även för mig
Jag minns tiden då jag hoppade plint på gympan i skolan och flög över den med god marginal. I dag är det annat. För det första flyger jag inte längre. För det andra bär jag med mig flera smågrejer mellan redskapen för att kunna genomföra mina övningar. Ny teknik och ett stort utbud belastar dagens …
Fortsätt läsa Ny teknik och stort utbud belastar dagens motionär
Jag tillhör dem som tycker att det är helt normalt att vara uttråkad ibland. Det tillståndet skrämmer mig inte, även om jag inte heller har omfamnat det - hittills. För är det inte en allmänt utbredd uppfattning att det inte är riktigt okej att vara uttråkad? Nej, det ska vara nya upplevelser, utmaningar och aktiviteter …
En morgon mötte jag en kvinna vars övre ögonlock verkade ha fördubblats under natten. Särskilt det högra ögonlocket hängde oroväckande långt ner. Kvinnan spärrade upp ögonen och då påminde hon plötsligt om någon från förr i tiden, d v s sitt yngre jag. Ni förstår säkert att den kvinnan är jag och att jag betraktade …
Fortsätt läsa Att acceptera åldrandet är svårare än det låter
Det har varit klent med det sociala umgänget under hela pandemin. De kretsar jag har umgåtts i har inte bara varit få utan även innefattat ett fåtal människor. Hur man umgås under normala förhållanden har jag - och säkert många med mig - nästan glömt. Därför presenterar jag här fem tips för att sparka igång …
Fortsätt läsa Fem tips för att sparka igång umgänget efter pandemin
Tänk att pandemin har pågått i drygt ett år och ändå visste inte jag vem Elisabeth Backteman är. Men nu vet jag: Hon är 187 cm lång, har en svart dubbelknäppt jacka, vida byxor samt skor med låga klackar. Dessutom är hennes glasögon tonade och bågarna är kantiga. Och javisst ja - hon är även …
Fortsätt läsa Jag undanber mig irrelevant information om utseendet
Det händer att jag smäller igen en dörr. Hårt. När det sker är det oftast ett uttryck för att jag är frustrerad, förbannad eller sårad i mitt innersta. Det är någonting med den där smällen, som får dörrkarmen att skaka och fönsterrutor att skallra, som är djupt tillfredsställande. De överhettade känslorna pyser ut, åtminstone lite …
Fortsätt läsa Rage rooms – en självhjälp eller ett bisarrt betalnöje?
I TV-program, då deltagarna tävlat om att sjunga eller dansa bäst, försöker programledaren dra ut på programmets sista, avgörande minut. Två deltagare återstår och nu ska vinnaren utses. "Sverige - vi har ett resultat!" säger programledaren och sen går det 30 långa sekunder innan vi får veta. Samma uttryck kan användas då vi pratar om …
Jag räknar efter och tar fingrarna till hjälp: november, december, januari, februari, mars och halva april. Fem och en halv månad sedan vi flyttade och nu är det redan dags att omorganisera - och rensa - i förrådet igen. Det är nämligen så förtvivlat svårt att ta sig in där. Och de där garderoberna som …
Fortsätt läsa Redan dags att omorganisera – och rensa – i förrådet igen
stadsmadam 