När jag gick på lågstadiet, hade jag en välskrivningsbok. I den fick jag öva på att skriva bokstäver och blev det inte bra nog, var det bara att sudda och göra om. Nästa steg var att binda ihop bokstäverna, med skrivstil, till ord. Gör barn sådant i skolan nuförtiden? Att alla lär sig läsa, skriva och räkna, måste vara långt viktigare än att Sverige blir världsbäst på digitalisering.

Jag- en dinosaurie

Ibland känns det som om jag är en dinosaurie. Mitt första läsår gick jag i skolan även på lördagar. Innan vi lämnade sista lektionen den dagen, skulle någon av eleverna rabbla en vers ur en psalm som vi hade haft i läxa. Just detta, med skola på lördagar och psalmer, är inget som jag tycker hör hemma i dagens skola. Däremot övning i att skriva för hand, läsning och läsförståelse. Och så matte förstås. Senast i veckan redovisades den internationella undersökningen Pirls resultat för årskurs 4:as läsförmåga och attityd till läsning. Resultatet för Sveriges del visar en försämring jämfört med den förra studien.

Tillbaka till grunderna

En del förklarar resultatet med att vi haft en pandemi och andelen andraspråkselever i svensk skola. Det kan säkert vara en delförklaring, men absolut inte hela förklaringen. Det tror inte skolminister Lotta Edholm (L) heller. I ett pressmeddelande från Utbildningsdepartementet säger hon: ”Svensk skola behöver gå tillbaka till grunderna. Fokus ska ligga på grundläggande färdigheter som att läsa, skriva och räkna.”

De digitala verktygen har i ett antal år nu spelat en stor roll i skolan och i undervisningen. Det är absolut en demokratisk rättighet att alla ska lära sig att behärska dessa verktyg. Men, enligt mig, rusade Sverige rakt in i den digitala världen utan att riktigt tänka efter före, inte minst när det handlar om skolan. Men nu är det dags att lyssna ordentligt på forskning och vetenskap, för nu har de mer på fötterna angående hur de digitala verktygen faktiskt påverkar inlärning och undervisning.

Kritiska

Allt fler och högre röster hörs nu för att de digitala verktygen faktiskt inte är en frälsare i skolans värld. Skolverkets nya plan för digitala verktyg i förskola och skola har nyligen varit ute på remiss. Enligt Dagens Nyheters artikel Regeringen river upp Skolverkets plan för digitalisering i skolan, är majoriteten av remissvaren kritiska till den nya strategin. Jag har skummat några av remissvaren och jo, det verkar som om euforin kring digitala verktyg i skolan tycks ha dämpats något. Förhoppningvis innebär det att vi är på väg att få en bättre balans mellan de analoga respektive de digitala undervisningsmetoderna och verktygen.

Bakläxa

Lotta Edström, som intervjuas i artikeln i DN, säger att den nya planen för digitalisering i förskola och skola ska bygga på evidens. Just det är något som flera remissinstanser säger saknas, d v s att Skolverkets plan inte vilar på beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund. Hur kan den inte göra det? undrar jag. Edholm vill ge Skolverket bakläxa; gör om, gör rätt.

Bäst i världen?

Jag noterar också att Sveriges riksdag har beslutat att ett övergripande mål är att vi ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Hm … Ett bättre mål är att ge framtidens vuxna en god kunskaps- och färdighetsgrund i sådana basala saker som att läsa, skriva och räkna.

De digitala verktygen ska självklart finnas kvar i skolan. Men vi måste ha en balans.