Det närmar sig skarpt läge och nedräkningen kan börja. Natten mellan lördag och söndag går vi över till sommartid och klockan flyttas fram en timme (dags att ställa fram utemöblerna, säger minnesregeln) och vi får en timmes mindre sömn söndag morgon. Men vad gör väl det, när vi de kommande sju månaderna får behålla dagsljuset längre på kvällarna?

Jag tillhör den kategori människor som utan besvär kan hoppa mellan vintertid och sommartid och tillbaka till vintertid igen. Min dygnsrytm klarar det utan att kroppen protesterar vilt. Det är jag glad för, särskilt sedan en vän berättade hur hon lider av systemet med sommartid och vintertid. Hon påverkas så mycket av den där timmen att hon, under flera veckors tid, inte fungerar normalt efter skiftet från det ena till det andra.

Det jag nu ser fram emot är sprittande grönska, knoppar som brister (hoppas pollenallergin inte får fnatt), ett himla oväsen från råkorna när ungarna kläcks (de är rätt gapiga annars också), cykling med vårvind i ansiktet, skor istället för kängor, plantering av blommor och grönt, ljudet av barnlek från gården och att kunna sitta utomhus och läsa en god bok. Det är underbart!