Leken – från trädkoja till Ipad och nischade lekland

När jag var barn, var det en stor händelse att åka med hela familjen till Tivoli i Köpenhamn. Här öppnade sig en magisk värld med berg- och dalbana, pariserhjul, slänggungor, veteranbilskörning på räls och härlig mjukglass med en flødebolle på toppen. Ett besök på Tivoli var något helt annat än vardagslekar med kompisarna. På Tivoli var allt färdigt att använda och det enda som krävdes var biljetter till de olika attraktionerna.

Ett pariserhjul sett underifrån.

Leken – och hur barn leker – har som allt annat förändrats genom åren. Lekens möjligheter har vidgats genom digital teknik och aktivitetshus men tycks samtidigt, paradoxalt nog, ha begränsats.

När jag var barn kunde jag vara ute och leka hela dagen. Vi lekte kurragömma på den gemensamma gräsplanen mellan husen och kastade boll. Lika ofta gav vi oss iväg på äventyr och var borta i timmar. Vi cyklade runt i byn, lekte vid vanningen (en damm), klättrade över stock och sten och byggde trädkojor. På vintern åkte vi skridskor på ovan nämnda gräsplan när papporna med gemensamma krafter spolat fram en isbana. I snövallarna grävde vi ut små grottor och tände värmeljus i dem. Oavsett årstid kom vi ofta hem först när det var dags att äta kvällsmat. Jag kan inte minnas att någon förälder uttryckte oro över dessa ”utflykter” vi barn gjorde i närområdet. Men det kan vara en rosafluffig efterkonstruktion.

Ett barn i vinteroverall med skridskor och hjälm. Sitter på en målbur.

Mina egna barn var också mycket utomhus och lekte. De gav sig i väg på egna äventyr, till fots och per cykel. Det hände att jag blev lite orolig om de var borta, i mitt tycke, aningen för länge. Samhället förändrades och blev något mer oberäkneligt. Så även om vi bodde i fina, lugna villakvarter, fanns det en insikt om att även här kunde faror lura. När det hade blivit kväll, var det samling kring barnprogrammet på tv. Ipads var ännu ett okänt fenomen och datorn var något för vuxna, liksom mobiltelefonerna.

I dag känner i princip varje barn, från tidig ålder, till Ipads och lär sig snabbt att hantera dem. Det finns mängder med appar anpassade för barn och för olika syften (läsa, räkna, konstruera m m) och i skolan är den ett viktigt arbetsredskap för eleverna (eller inte, därom råder delade meningar). Barn kan i dag leka tillsammans digitalt. De sitter bredvid varandra, eller på var sitt håll, och spelar ett gemensamt spel. Det finns fördelar med det, men också nackdelar i form av mer stillasittande och trötta ögon.

Barn klättrar på uppblåsbar klättervägg.

Många barn lever också ett mer inrutat liv i dag. Förutom skolan kan de ha tre-fyra fritidsaktiviteter per vecka på bestämda dagar och tider. Stjäl det tid från den spontana leken? Ja, det bör det ju rimligtvis göra. Den spontana leken kräver tid, utrymme och kanske också att föräldrarna inte alltid har koll på precis allt. Men det är komplext: samhället ser ut och fungerar på ett helt annat sätt i dag än när jag var barn, på gott och ont.

Spontanleken är dock viktig och jag önskar att alla barn har tid för och möjlighet att upptäcka, testa och fantisera – fria från målstyrning, det tillrättalagda och rutiner. Men visst har även Ipads och nischade lekland sin plats, som ett komplement i lagom mängd. Eller vad tycker du?

Fotnot: En flødebolle är en gräddbulle.

6 reaktioner på ”Leken – från trädkoja till Ipad och nischade lekland

  1. Jag tror att utvecklingen har ganska lite att göra med att samhället blivit farligare. De senaste åren har tyvärr skjutvåldet ökat, men annars har våld, olyckor och dödlig sjukdom som drabbar barn minskat över tid. När jag var barn pratade ingen om pedofiler men vi skulle akta oss för ”fula gubbar” särskilt om de ville bjuda på godis. Och det var nog tyvärr samma sak, bara andra ord. Nej, farligare har det inte blivit sett från hela perioden sedan jag var barn. Däremot har föräldrar blivit ängsligare. Kanske är det till och med så att ju säkrare samhället blir desto mer vill föräldrar försäkra sig om att inget ont händer just deras barn? Jag vet inte.

    Vad gäller planerade och schemalagda aktiviteter tar ju det också bort tid från spontan lek, men jag undrar om det fortfarande ökar? Men det har i alla fall redan ökat betydligt sedan jag var barn.

    Det som tillkommit de senaste tio åren eller så är ju detta med smarta telefoner och paddor. Det har ju gjort att det digitala med spel och annan underhållning tar mycket mer tid och dessutom krupit ner i åldrarna.

    Sammantaget har utvecklingen lett till att barn spontanleker mindre och rör sig mindre. Självklart är det inte bra!

    Gillad av 2 personer

    1. Tack för en intressant kommentar! Jag tycker mig också se att föräldrar har blivit ängsligare. ”Klättra inte i trädet, du kan ramla ner och bryta benet”, ”cykla inte för fort, då kanske du kör omkull”, ”gunga inte så högt, då kanske du …” o s v. Inte heller jag vet varför det blivit så. Vill föräldrarna ha full kontroll över situationen?

      De ”fula gubbarna” nämndes även när jag var barn och man skulle naturligtvis inte följa med i någon okänd persons bil.

      Om samhället blivit farligare kan man förstås stöta och blöta och se ur olika perspektiv. Droger, oprovocerat våld, utanförskap av olika slag som i en del fall leder till utåtagerande handlingar, minskat civilkurage, mer trafik, färre synliga poliser på gator och torg, skjutvåldet m m – nog kan samhället upplevas som både farligare och mindre tryggt i dag. Annat har blivit bättre jämfört med förr förstås. Ingenting är bara svart eller vitt.

      Mängden schemalagda aktiviteter tror jag varierar från familj till familj. De kostar ju oftast en del också. En del anser att schemalagda aktiviteter är mycket viktiga, för att inte säga nödvändiga. Nyligen hörde jag talas om ett barn som har flera aktiviteter under vardagarna och därutöver två som krockar i tid på lördagar. Lösning? Barnet går på den ena aktiviteten den ena veckan, och den andra den andra veckan. Vilken erbarmlig oförmåga att välja och prioritera! Nej, fram för mer tid för spontanlek!

      Gillad av 1 person

  2. Tycker precis som du😊 En sak var kanske också att mammorna ofta var hemma på dagen o det fanns alltid kompisar. Nu är barnen ofta ’placerade’ på dagen o efter skola, åtminstone på lägre klasser för att båda föräldrarna jobbar.
    Bra att ha någon hobby om barnet är intresserat, men måtta med allt, träningar flera kvällar i veckan o träning/matcher på veckoslut tycker jag är för mycket. Men så är jag en gammal tant, som tycker att det ibland är nyttigt för barnen att vara lite uttråkade också och mycket ute!

    Gillad av 1 person

    1. Ja, så var det ju när vi var små. Det var ju dessutom så att kompisarnas föräldrar inte drog sig för att säga till om de såg att något inte gick rätt till. Här verkar många vuxna i dag känna en rädsla för att ”lägga sig i”.

      Även jag tycker att det är jättebra om barnen har en hobby. Det är verkligen inte fel. Men det är just mängden av inrutade aktiviteter som ibland tar för mycket tid från den spontana och egenstyrda leken.

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s