I väntan på att maten ska bli klar, öppnar jag Facebook i mobilen. En sex år gammal bildsvit dyker upp som dagens ”Du har ett nytt minne”. Minsann? Är inte hjärnans minneskort detsamma som alltid, om än något mer slitet och utvidgat numera? Men bildsviten – wow! Var det så mycket snö för sex år sedan?! Plötsligt är jag tillbaka på den promenad jag tog i hamnen den 6 januari 2016. Men hade det inte varit för att mina minnen dukas upp på Facebooks buffébord, hade jag aldrig kommit ihåg detta just i dag.
Det är ganska underhållande med de där minnena som Facebook påminner mig om relativt ofta. Ibland tänker jag bara ”jaha ja” och bläddrar snabbt förbi dem. Andra gånger stannar jag upp, funderar och minns vidare.
Responsen spelar roll
Det tycks dock, enligt sajten The Conversation, vara så att ju fler ”likes” ett minne fick i samband med publiceringen, desto bättre känsla har vi inför det minnet. Det innebär följaktligen att om något som lagts ut på sociala medier inte röner någon större uppmärksamhet och kanske heller ingen positiv sådan, svärtar det ner minnet. Så påverkbara tycks vi vara.
I en artikel med rubriken ”Facebook styr våra minnen mer än vi tror” (SvD), berättar sociologen Benjamin Jacobsen, verksam vid universitetet i York i Storbritannien, att de minnen som dyker upp på Facebook inte är slumpmässigt valda: ”Alla minnen du ser på Facebook har tvättats. De har genomgått en process där algoritmerna tänker om något kommer vara ett gott eller dåligt minne. […] Algoritmerna är utformade för att minnena ska upplevas som behagliga och exempelvis personer som är listade som avlidna sorteras oftast bort.”
Skydda vissa minnen
Jag vet inte hur ni gör, men själv delar jag långt ifrån allt på sociala medier. Det finns ögonblick och tillfällen som inte behöver vare sig ”likes”, kommentarer eller något annat. De ska vara privata minnen bara; fina, sorgliga, glada och opåverkade av andra. En studie visar att med tiden och genom erfarenhet av sociala medier väljer många att inte dela vissa händelser i sociala medier. Orsaken är att man vill skydda särskilt värdefulla minnen från andras synpunkter och/eller kommentarer.
Men det kan säkert vara uppmuntrande en deppig dag att få ett minne serverat som lyser av glädje och positiva känslor. Så … var hamnar vi då? Lagom är bäst? Tänk efter före? Låt oss fundera på det. Under tiden fortsätter jag tugga i mig mina minnen som blir uppdukade på Facebooks buffébord.
stadsmadam 
Kloka funderingar som alltid. Jag är också väldigt restriktiv med vad jag delar med mig av på sociala medier – allt behöver inte stötas, blötas och visas där. Jag sitter just nu och tuggar, dock inte från Facebooks buffébord utan ifrån en påse Ahlgrens bilar (Så var det med det nyårslöftet…) samtidigt som jag undrar: Har han verkligen shorts på sig där i snöstormen?
GillaGilla
Tack. Facebook och sociala medier har ju många positiva poänger, men var och en får hitta sin nivå för vad och hur mycket man vill dela med sig av. Njut du av Ahlgrens bilar! Och ja, han har shorts på sig. Kanske hade han inga andra brallor med sig!? Eller så tillhör mannen i fråga den kategori som går i shorts året om.
GillaGilla
Jag viker inte ut mig när jag träffar folk så varför ska jag göra det på sociala media eller i bloggen. Jag blir lite undrande över att många verkar förlora gränsdragning bara för att de sitter framför en dator.
Jag delar långt ifrån allt och det jag delar är inte privat. Men jag uppskattar facebooks minnespåminnelser! Tycker det är en kul grej som kanske inte ska göras alltför märklig och konstig med tal om algoritmer, tvättning och styrning.
Ha en skön helg!
GillaGilla
Tack detsamma! Nej, man kan och ska ta Dagens minne för vad det är. Men samtidigt är det intressant, tycker jag, med algoritmer, urval av minnen och hur vårt minne (kan) färgas av hur andra reagerat på händelsen tidigare. Jag vill ha lite koll på sådant, helt enkelt.
GillaGilla
Som alltid; underbart att läsa dina krönikor!
Efter att ha blivit hackad på Facebook förra året, och därför fått skapa en ny profil, så bygger jag nu upp nya digitala minnen.
Det värsta är, att jag känner mig lite tom utan dessa minnen! Mitt tidigare liv på Facebook raderades ut, och ja, jag känner mig absolut påverkad av det. Det är inte klokt som dessa digitala medier styr oss. Eller i alla fall mig!
Tack för dina texter, stadsmadam! Njuter varje gång!
GillaGilla
Tack! Usch vad tråkigt att din profil blev hackad. Men vilket tydligt exempel det också blev på vilken betydelse det vi samlar och delar med oss av på Facebook- och andra sociala medier – har. För egentligen vill vi nog, lite till mans, inte tro att det är så.
GillaGilla
Jag funderar ibland hur det där fungerar. Numera får jag sällan tips om minnen av Facebook, tyvärr. Kanske för att jag aldrig delar dem i mitt flöde?
GillaGilla
Du kanske har gjort en inställning om att inte vilja se minnen? Om det nu finns en sådan alltså.
GillaGilla
Ja, jag vet inte faktiskt. Det är så mycket med alla de här algoritmerna. Fina vinterbilder, hur som helst! 🙂
GillaGilla
Tac k så mycket!
GillaGilla
Vad fina snöbilder. Ja, tänk vad vädret ändras och vad minnena kan te sig olika beroende på hur vi minns och i vilket sammanhang. Intressant inlägg och trevligt med länkar som jag ska kolla upp och läsa mer då detta ligger precis inom mitt intresseområde. Jag har också tänkt en hel del på detta kring vad man delar och inte. I min blogg är jag personlig men inte privat. Det finns många höjdpunkter som jag väljer att inte dela – kanske för att de ska få vara bara mina och mina närmaste. Det här är ett intressant forskningsområde…och ja, vi får se var det landar.
Må gott !
Kram Christina
GillaGilla
Tack! Ja, visst är det intressant och fascinerande med både minnen och algoritmer. Kul att du uppskattar att det finns länkar.
GillaGilla