Det händer att jag smäller igen en dörr. Hårt. När det sker är det oftast ett uttryck för att jag är frustrerad, förbannad eller sårad i mitt innersta. Det är någonting med den där smällen, som får dörrkarmen att skaka och fönsterrutor att skallra, som är djupt tillfredsställande. De överhettade känslorna pyser ut, åtminstone lite grand. Numera kan man, mot en avgift, besöka särskilda ställen i syfte att slå sönder saker för att få utlopp för ilska, sorg eller annan valfri känsla. De kallas rage rooms eller smash rooms. Men vad är rage rooms – en självhjälp eller ett bisarrt betalnöje?

När jag först läste om dessa rage rooms i morgontidningen tog jag mig för pannan. Men vad är detta? utbrast jag. Vilken bisarr idé! Vilka är de som betalar pengar för att få slå sönder saker i ett rum? Och inte kan man slå sönder saker så där bara! Vad är det för stil? Någon annan skulle kanske bli glad för den där gamla datorn, spisen, servisen eller vad det nu vara månde. I artikeln läser jag att det är utrangerade saker, trasiga, skadade och osäljbara, som finns i de där rummen. Hm. Kan inte de där prylarna komma till bättre nytta om de istället hamnar på återvinningsstationen?

Slå sönder arbetsplats

I Malmö öppnar snart ett ställe med rage rooms med olika teman, t ex kök och kontor. Ungefär så här långt i läsningen började jag, trots allt, få en viss förståelse för tanken med rage rooms. Tänk om man är superfrustrerad på jobbet, men inte kan uttrycka det utan att det blir långtgående och tråkiga konsekvenser? Då är det kanske fint om det finns ett ställe där man kan slå ”arbetsplatsen” sönder och samman? Alternativt kan man söka ett annat jobb. Det sistnämnda är att föredra skulle jag säga.

Relation som brakat

Ett annat scenario kan vara om partnern plötsligt levererar beskedet att nu är relationen över och hej på dej. Det lär skapa en massa känslor som inte nödvändigtvis är så vackra och fördragsamma. Då kan ett rage room med tema hemmiljö vara en hjälp, föreställer jag mig. Man kan gå loss på soffa, soffbord, en hel servis, en teve och kanske till och med en säng. Eventuellt kan det hjälpa en att få den usla partnern och det smärtsamma sveket ut ur systemet, åtminstone för en stund.

Så långt kommen i tänkandet erinrar jag mig en händelse för ett antal år sedan. En mig närstående hade ryckt ut för att vara behjälplig då en vägg i ett stall skulle rivas. Eftersom personen i fråga är tandläkare bestod hans arbetsdagar av finlir och precisionsarbete. Men nu fick han göra raka motsatsen; använda släggan och slå till dess väggen rasade ihop i en dammig hög av tegel och cement. Han var i extas! Jag minns hur ögonen glödde av entusiasm och hur han återkom till hur tillfredsställande det var att få svinga släggan hårt i väggen. Inte en gång, inte två gånger utan många gånger! Hans upplevelse tror jag liknar det som sker i ett rage room.

Vråla i vinden

Avslutningsvis, skulle jag själv kunna använda mig av ett rage room? Om jag inte kunde se en annan möjlighet att ”lätta på trycket”, så kanske. Men ett alternativ skulle vara att gå längs en öde strand och vråla rakt ut i vinden och havets brus. Jag tror att det skulle fungera minst lika bra, om inte bättre. Vill jag vara mer fysisk kan jag springa samtidigt som jag skriker. Då skulle jag samtidigt få mycket frisk luft i lungorna. Och de där utrangerade sakerna kunde gå till återvinningen istället.