Redan dags att omorganisera – och rensa – i förrådet igen

Jag räknar efter och tar fingrarna till hjälp: november, december, januari, februari, mars och halva april. Fem och en halv månad sedan vi flyttade och nu är det redan dags att omorganisera – och rensa – i förrådet igen. Det är nämligen så förtvivlat svårt att ta sig in där. Och de där garderoberna som vi så käckt flyttade ut från lägenheten och in i detta förvar går inte att öppna för alla prylar som blockerar dem. Så årets annandag påsk, när det ändå är ett riktigt aprilväder, griper vi oss an denna inte så roliga, men ack så nödvändiga, uppgift.

Det är ju inte så att man sprudlar av lust inför den här typen av uppdrag. Man är stoisk, uthållig. Vet vad som behöver göras, vad som krävs. Spottar i nävarna. Försöker vara effektiv så att man kan nå ett avslut innan dagen är till ända. Flyttkartonger, konstaterar vi, är inte bra i längden för förvaring eftersom de bågnar, går sönder och blir allmänt besvärliga. Alltså susar jag iväg och köper tre ganska stora plastlådor med lock. Någon timme senare åker maken iväg och stödköper tre stora plastlådor med lock. När det har passerat ännu en timme åker vi båda iväg och utökar innehavet med ytterligare fyra plastlådor med lock. Vi har nu fyra blå plastlådor sedan tidigare, tio för dagen nya plastlådor samt en stackars flyttlåda i kartong som får hänga med ett tag till. Plus en massa andra grejer.

Drömmer om det minimalistiska

Ett ögonblick där inne i röran i förrådet känner jag mycket starkt att jag vill leva minimalistiskt. Extremt minimalistiskt. Sen stoppar jag ner mina och barnens gamla dockor i en plastlåda för fortsatt förvaring, lampetterna med sköld från mitt föräldrahem (rätt coola, men i vårt nuvarande hem passar de definitivt inte) placeras ovanpå en av garderoberna och andra plastlådor fylls med foton, brev skrivna i ungdomens dagar, teckningar från barndomen och makens luggslitna nalle.

Gammal hushållsvåg. Redan dags att omorganisera - och även rensa- i förrådet.
Men den här sparar vi inte längre. Eller?

Vad ska vi ha det till? Ska det bara ligga där och ta plats? Varför? Men jag kan ju inte! Mitt hjärta slits itu om jag ska skiljas från allt som hör en svunnen tid till. Jag vill inte ångra mig, vara alltför rationell – men inte heller vara en samlare som bara sparar och sparar och sparar. Men några ting måste väl ändå vara okej att behålla? Allt är inte nu, somt är historia, bakgrund och värdefulla minnen. Jag avslutar överläggningen med mig själv och ger mig en tröstande klapp på axeln: Det är okej, Monica. Du får lov att spara. Några saker.

En annan dag …

”Men den här får gå nu!” säger jag till maken och pekar på den gamla hushållsvågen från barndomens dagar. Det är ett tufft beslut, men sådana måste också tas. ”Den?” säger maken. ”Nej, men den kan vi väl inte göra oss av med?” Va? Vi ställer in den i förrådet igen. Så länge. Kanske tar vi ett annat beslut en annan dag.

11 thoughts on “Redan dags att omorganisera – och rensa – i förrådet igen

  1. Hos oss känner jag att vi rensar relativt regelbundet och ibland åker det ut direkt. Jag tror frugan är än mer benägen än jag att slänga och inte samla på oss gammalt som inte används eller saker av nostalgiska/sentimentala skäl. Jag måste erkänna att det känns oerhört bra att slänga och inte ha prylar som bara lägger och tar plats. Fast i ett rum lagras det nu babykläder och aktivitetsleksaker som skall säljas men som inte alltid finner köpare, nästa steg är att skänka dessa.

    1. Det är svårt att motivera att saker, som inte används och/ eller är framme (en gammal hushållsvåg t ex) ska behållas. Då återstår egentligen bara affektionsvärdet och det kan vara högt ibland. Men det gäller att sålla i grejerna med värde av detta slag, annars är risken att de lägger beslag på mycket förvaringsutrymme.

  2. Jag känner så väl igen mig/oss. Så går det ett tag och så är det dags att sortera igen och då tänker man varför sparade jag just den saken? Men ändå åker den ner i ”sparalådan” igen. Vissa saker går bara inte att göa sig av med! Även en liten våg kan väga tungt när det gäller affektionsvärdet.

  3. Det är tufft! Jag gjorde ju av med hela mitt bohag utom 7-8 lådor, en fåtölj och ett litet hörnskåp. Vad åkte ner i lådorna? Jo, affektionsvärde, men även de sorterades. Behöver jag spara 10 lakan med spets och monogram som mor och mormor/farmor gjort? Nä, det räcker med 3 – resten skänks. Osv osv osv. Jag tror att en broms för många är att man inte vill kasta saker och glömmer bort att man kan sälja och/eller skänka. Eller höra om barnen är intresserade. Göra en annan människa glad! Plus att ”saken” kommer till användning istället för att bara ligga i en låda.
    Låt det nu ligga och gör en ny omgång när sommaren är slut. Ibland måste saker och ting få mogna en stund i tankevärlden….

    1. Nu blev det ett lite konstigt svar här ovan från min sida, tror jag. Det jag vill säga är att det är sant att det känns bättre om saker kommer till användning igen och det är ju alltid roligt att glädja andra. Och ja, det är nog läge att vänta till efter sommaren nu. Jag orkar inte mer rensning nu …

  4. Haha, det där känner jag igen. Vi har mindre med förvaringsutrymme i vårt nya hus och fyllde skrubben med grejer direkt. Slängde en hel del men tog en massa grejer med oss trots att vi inte använt dem på länge…somliga ting tycker man helt enkelt om för mycket och då måste de få vara kvar. Jag är dock nyfiken på att få se hur det blev efter rensningen:)

    Ha det fint! Kramar

Kommentera