Hur gör folk för att hitta hem till sin bostad igen?

I dag hände det igen. Jag gick vilse. Detta skedde i Ystad tätort som har lite drygt 20 000 invånare. Jag har bott i staden Ystad i tio år och dessförinnan strax utanför den i närmare 15 år. Man kan tycka att jag borde kunna hitta och orientera mig vid det här laget. Men så här är det: Vissa bostadsområden är byggda på ett sådant sätt att de, enligt mig, saknar all logik. Hur gör folk för att hitta hem till sin bostad igen?

Gata med skylt om återvändsgata.Hur gör folk för att hitta hem till sin bostad igen?
Irrfärder och återvändsgränder.

Jag minns fortfarande den gången när jag skulle hälsa på några vänner som flyttat till ett nytt bostadsområde i Oxie, strax utanför Malmö. Att köra till Oxie var inga problem. Sen kom jag in i bostadsområdet och där tog det stopp. Jag vill minnas att jag irrade runt i närmare en timme – blommorna hann sloka – innan jag kom rätt. Området bestod av återvändsgator och gång- och cykelbanor som korsade varandra både hit och dit, fram och tillbaka. Alla radhus såg likadana ut. Jag kunde inte förstå att vännerna hade flyttat till ett sådant obegripligt område av fri vilja.

Bara en liten ögla …

I dag, cirka 40 år senare, promenerade jag en frisk runda i ett värmealstrande tempo och i ett fantastiskt vackert vinterväder. Hej vad det gick genom villaområden, på gång- och cykelvägar och i tunnlar under trafikerade vägar! Jag trixade mig igenom bommar markerade med orangea och gula färgstripes och passerade kända landmärken. Läget var helt under kontroll. Det var när jag började närma mig hemmet igen som jag fick infallet att utöka rundan med en liten ögla bara. Sisådär tio minuters promenad till. Det var ju så fint väder och fåglarna kvittrade med löfte om vår.

Vattentornen borta

Det var här det gick snett. Någonstans i den tänkta öglan vek jag av och hamnade i obekanta omgivningar. Villor i mängd! Hur många villor, radhus och bostadsrätter med liten uteplats kan det finnas i en stad av denna storlek? Små, barnvänliga återvändsgator tornade upp sig samtidigt som det plötslig uppstod en brist (!) på gång- och cykelvägar. Allt såg likadant ut. Eller ja, exakt likadana hus var det inte men mycket snarlika och det bara fortsatte och fortsatte och fortsatte … Jag letade efter landmärken och riktmärken. Aha! Där var vattentornen och jag hörde hur trafikbruset från den stora trafikleden (nåja) tränga sig fram och mellan de likadana husen. Jag fortsatte att gå i vad jag bedömde vara rätt riktning och plötsligt syntes inte vattentornen längre.

Två vattentorn, snö och öppna vidder.
Vattentornen när jag fortfarande hade kontroll.

Jag var nu trött i benen och vilsekänslan och det myckna traskandet hade höjt temperaturen så både mössa och handskar åkte av. Jag tänkte: ”Hur kan man bygga bostadsområden som saknar all logik, som det inte går att orientera sig i? Hur gör folk för att hitta hem till sin bostad igen?” Samtidigt tackade jag min lyckliga stjärna för att jag själv aldrig har behövt bosätta mig i ett sådant område. Då hade man frekvent fått skicka ut Missing People att leta efter mig.

Spatiala förmågan

Antagligen har mitt vilsegående något med min spatiala förmåga att göra. Eller snarare brist på sådan förmåga. För inte kan väl arkitekter och planerare vara så lömska att de gör allt de kan för att kollra bort folk i dylika bostadsområden?

Gång- och cykelväg som delar sig. Hur gör folk för att hitta hem till sin bostad igen?
Höger eller vänster? Inga fler öglor i dag, tack!

Så småningom fick jag syn på en välbekant skylt tillhörande ett möbelvaruhus. ”Hur f-n har jag hamnat här?” var min spontana fråga till mig själv. Enligt mitt huvud borde jag vara i ett helt annat område i stan. Men strunt samma, nu var jag på känd mark igen och gick raka vägen hem. Att göra fler öglor var inte aktuellt.

9 thoughts on “Hur gör folk för att hitta hem till sin bostad igen?

  1. Jag kan tycka att Malmö är en något svår stad att orientera sig i på grund av att gatunätet är lite av solfjäderformat ut från Stortorget. Vår son bodde i Malmö under ett antal år och jag tyckte att det var förvirrande att köra bil där, inga gator var riktigt nord/syd eller öst/väst utan bågformade. Har inga svårigheter med bilkörning Stockholm, Göteborg eller andra större stader, men med Malmö var det annorlunda. 🙂

  2. Det låter som du fick en spännande upptäcktsresa 😉 Tur att du hittade rätt igen….jag har råkat ut för att jag glömmer var jag parkerat bilen när jag parkerar i p-hus…har hänt att jag gått och letat på flera plan innan jag hittat min bil igen, så numera tar jag ett foto på våning och område (om jag kommer ihåg det vill säga).

    Må gott! Kram Christina

    1. Samma här. Jag och dotter letade både länge och väl efter bilen i parkeringshuset på Emporia i Malmö. Började överväga att ta tåget hem och fortsätta leta en annan dag – men då hittade vi den plötsligt 😊😂! Att ta ett foto är ett mycket bra tips 👍!

  3. betty

    Jag känner igen det du beskriver. Bor i ett inte så stort villa område men det finns ingen ordning på numreringen av husen. har många gånger fått frågan från besökare som letar efter ett husor. som jag får visa tillbaka till den kartan som finns vid infarten till området. För två år sedan skulle vi till en, som vi trodde, trädgårdsutställning i Ystad men vi hittade inte dit. Annars är ju Ystads kärna med de äldre kvarteren lätt att hitta i.

    1. Ja, kärnan i Ystad är lätt, men vissa villakvarter – hu! Vad trist att ni inte hittade till trädgårdsutställningen 😳. Men ni fick kanske njuta av annat istället!

  4. Pingback: Drömmen om ett chateau och vardagslivets realiteter - stadsmadam

Kommentera