Jag har länge sagt att jag tänker så bra i duschen. Mina närmaste och andra som tvingas dela detta utrymme med mig tycker att det är en dålig bortförklaring för att hänga så länge i duschen. Men nu har jag äntligen fått stöd i forskningen. Det är ett utmärkt ställe för att lösa problem, komma på nya idéer och låta kreativiteten flöda. Jag tänker så bra i duschen – och det är inte struntprat!

Förra veckan träffade jag den vän jag har haft längst. Vi känner varandra sedan årskurs 1 på lågstadiet. Samtalet böljade fram och tillbaka och plötsligt, apropå något, sa hon: ”Jag har förstått att du fortfarande duschar länge. När vi reste tillsammans tog varmvattnet alltid slut.” Oj då. Var det alltid jag som duschade först? Duschade jag så länge redan då?

Jag vet att det finns en massa saker som talar emot mig när det gäller detta beteende. Slöseri med varmvatten. Slöseri med vatten över huvud taget. Egoism – varför ska andra vänta i evinnerliga tider på att jag ska avsluta min tankesession i duschen? Ineffektivitet, för tänk vad mycket annat jag skulle hinna med om jag avslutade duschen snabbare.

Kopplar samman tankar

Men nu har det alltså visat sig att jag faktiskt har stöd för mitt påstående att jag tänker så bra i duschen. I det senaste numret av Modern Psykologi finns en artikel med en rubrik som fick mig att jubla: ”Eureka i duschen”. Den bekräftar att stunderna i duschen eller badkaret ofta främjar tänkandet. I duschen ser man plötsligt klart och tankar som tidigare var för sig irrat runt i hjärnkontoret kopplas samman, kreativiteten flödar och även ett svårt problem får plötsligt sin geniala lösning. Eureka!

Artikeln i Modern Psykologi refererar till två amerikanska psykologiforskare, John Kounios och Mark Beeman, och deras resonemang om att ”stunden i duschen blir ett tillfälle för fokuset att vändas inåt och omedvetna idéfragment får tillfälle att kopplas ihop till medvetna tankar. Hjärnan behöver vila från det mer traditionellt analytiska problemlösandet”. Det sistnämnda, d v s det traditionella problemlösandet, inbjuder alltså inte i lika hög grad till aha-upplevelser.

Omvärlden bortkopplad

Senast förra veckan löste jag ett jobbrelaterat problem i morgonduschen. Plötsligt visste jag precis hur jag skulle göra. Detta händer mig frekvent; jag får en ny idé, hittar en ny infallsvinkel eller löser en problemknut när det varma vattnet strilar över kroppen. Peter Gärdenfors, som är professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, fyller på min säck med argument: ”När man funderar på något tittar man gärna upp i taket eller ner i golvet, eller kanske till och med håller för öronen för att inte bli störd av intryck. Bruset i duschen kan nog göra att du kopplar bort omvärlden och de vanliga syn- och hörselintrycken.”

Ja, bruset, värmen och vattenflödet gynnar min tankeverksamhet. Det är också därför jag sätter på mig hörlurar och lyssnar på inspelat vågbrus eller regn när jag behöver avskärma mig i det arbetsrum som jag delar med flera kollegor. Men andra kan förstås få sina aha-upplevelser i andra situationer. Gärdenfors berättar för Modern Psykologi att han ofta får sina när han rakar sig på morgonen.

För egen del är jag mycket nöjd med att nu ha fått stöd för vad jag har vetat hela tiden: Jag tänker så bra i duschen – och det är inte struntprat.