Nu är den nästan helt över, tiden då jag stod med huvudet i en flyttlåda. Först för att packa ned och sedan för att packa upp. Hemmet börjar kännas som hemma på riktigt, men det är mycket som är annorlunda, såväl inomhus som utomhus.
Jag tycker fortfarande att det är konstigt att åka hiss för att komma hem. Och den, hissen alltså, pratar med mig. ”Våning åtta” säger en kvinnoröst med något mekanisk stämma. När jag åker ner säger den ”Entré” och då lägger jag alltid till ”s’ il vous plait” eftersom jag tycker att hon just då har en anstrykning av franskt uttal och att detta artiga, lilla tillägg behövs.
En annan konstig sak är att golven inte knarrar längre. Ja, i den nya bostaden har de ju aldrig knarrat, men i den gamla var det ett hemtrevligt knarrande mest hela tiden. Den enda gången jag inte tyckte om det där knarret var när jag behövde smyga. Jag blev avslöjad direkt. I nya bostaden har golven en annan hårdhet, även om det fortfarande är ekparkett. Jag har redan skrämt slag på maken flera gånger när jag utan minsta ljud glidit in i rummet han vistas i just då. Surprise!
Sen är det tvättmaskinen och torktumlaren. Vilka finesser! Så många spännande program! Jag blir alldeles yr av intryck när jag studerar alternativen på respektive panel. Tänk tvättprogram som heter så lovande saker som Hygien+, Utomhus sporter, Fläckprogram. Och torktumlaren bjuder bland annat på Hygien uppfräschning och Daglig express. Herregud, vad ska man välja på detta smörgåsbord? Och inte nog med det, man kan ladda ner fler program. Teknikens under, men man kan ju stillsamt undra om det är någon större skillnad mellan programmen – egentligen?
När det gäller utemiljön häpnar vi fortfarande över terrassen varje dag. Flera gånger. Tänk att just vi! Vilken ynnest! Men så är det ju utemiljön utanför själva fastigheten också. Stadsmadamen, d v s jag, bor fortfarande i stan, men inte längre i dess omedelbara centrum. Gågatan ligger nu 15 minuters promenad bort, tidigare var det tre minuter. Denna förskjutning innebär nygamla upplevelser. Plötsligt är jag tillbaka i att promenera i villakvarter, genom prasslande höstlöv och det är relativt tyst. Det är igenkänning från när vi bodde i Malmö och på landet utanför Ystad.
Vi pratade om just detta, maken och jag, när vi i dag vandrade genom villagator och nybyggda kvarter. Vi har brutit upp ett antal gånger, förändrat och funnit glädje i det. Visst har det blivit annorlunda, men så många nya erfarenheter det har gett oss. Men – så har vi ju också själva valt att bryta upp. Har man inte gjort det, är situationen och upplevelsen förstås en helt annan.
stadsmadam 
Som jag kanske skrivit innan så har vi till och från genom åren (mest de senare åren) funderat på att flytta till lägenhet. Men vi har hittills inte tagit steget, kanske vi egentligen inte är mogna ännu, kanske vi aldrig blir det, även om vi inser att snart är det dags om vi skall göra det lite enklare för oss i framtiden. Eller så blir det ingen lägenhet utan kanske ett hus djup inne i skogen, ja du hör, vi är inte mogna ännu 😉
GillaGilla
Man ska inte göra något för att man tycker att man kanske ”borde”, utan för att man vill. Men det jag kan säga är att vid mina/ våra olika flyttbeslut genom åren, har det alltid funnits en period efter att beslutet har tagits men före själva flytten, då jag tvekat, nästan ångrat mig, haft svår separationsångest och undrat om jag någonsin kan få ett lika bra och trivsamt boende igen. Och tänk – det har jag alltid fått. Jag har aldrig i efterhand ångrat ett byte av bostad. Det har varit annorlunda och olikt det tidigare – men rätt! Det är precis som om jag måste igenom den där tvehågsna tiden först, innan jag kan landa mjukt i det nya.
GillaGilla
Intressant att höra, tack.
GillaGilla
Det verkar alldeles underbart med alla nya upplevelser!
GillaGilla
Ja, det är ju det! Förändring är roligt även om det kan finnas jobbiga inslag i det också. Som att packa och packa upp till exempel 😄.
GillaGilla
Grattis till att ”landa”! Flytta är nyttigt – man behöver skakas om då och då samt få lite nya vyer (både bokstavligt och bildligt).
GillaGilla
Så skönt att vara på plats Monica och det verkar vara ett härligt boende. Vilken utsikt! När jag kom till vårt hus här i Polen så var jag också väldigt ovan vid att åka hiss för att komma hem. Så till den milda grad ovan att jag i början tog trapporna. Nu bor vi ju i och för sig bara på 3:e våningen. Efterhand har jag dock vant mig och nu tar jag hissen. Kanske inte så bra med tanke på varagsmotionen dock.Tidigare var även vår hiss flyttklädd. Du gjorde mig uppmärksam på att vår hiss faktiskt har tystnat. Hissmadamen pratar inte längre. Inte för att vi förstod så värst mycket men det var ganska trevligt. Undras varför hon har tystnat? Ha det gott, njut i den fina lägenheten och snacka på med hissen!
GillaGilla
Tack! I fredags gick jag tur och retur till stan och sedan beslöt jag mig för att ta trappan alla åtta våningar för att slippa dela hiss i dessa coronatider. Jag kunde ju stått lugn och fin och väntat, men jag drabbades av hybris och började gå. I rask takt. Nu är det måndagkväll och den ena foten värker fortfarande efter denna övning. Då är det bättre att invänta hiss med pratande dam. Men fin motion är det ju att gå i trappor…
GillaGilla