Tjuren Ferdinands beteende har blivit något onormalt

Den senaste tiden har jag tänkt en del på tjuren Ferdinand. Ni vet han som sitter nöjd under korkeken och luktar på blommorna medan de andra tjurkalvarna stångas på ängen. Det verkar som om förståelsen för att vilja sitta under en korkek, hålla lite distans till andra och känna in situationen innan man själv tar steget in i den har minskat. Tjuren Ferdinands beteende har helt enkelt blivit något onormalt.

Kor i flock. Alla betar utom en som istället betraktar fotografen.Tjuren Ferdinands beteende har blivit onormalt.
För vissa känns det bäst att iaktta först och därefter göra som de andra.

Tjuren Ferdinand har en mycket klok mamma. Hon frågar om han inte vill leka med de andra barnen, och när han svarar att han vill stanna där under korkeken accepterar hon det utan knot och lämnar honom i fred. Det finns ingen anledning att stressa Ferdinand för att han inte gör som majoriteten, resonerar mamma ko. Hon ser ju att han mår bra där under trädkronan med blomdoft i näsborrarna.

Att vänja sig kan ta tid

Om inte Ferdinand hade råkat bli stucken av en humla, hade han förmodligen aldrig transporterats till en tjurfäktningsarena. Den typen av aktivitet rimmar inte med hans personlighet. Däremot hade han kanske så småningom börjat leka med de andra tjurkalvarna på ängen – för att han själv ville och var mogen för det.

I dag tycks det dock vara bråttom med det mesta. Det finns sällan tid att långsamt få vänja sig vid det som är nytt. Den som inte med detsamma anammar nya situationer utan vill ta det i sin egen takt, blir lätt betraktad som någon som avviker från mallen. Men vilken mall är det vi pratar om då? Är det ett mått på framgång, intelligens och socialiseringsförmåga om man alltid gör som alla andra? Är att omedelbart acceptera alla nya situationer det enda rätta?

Ingen form passar alla

Mina tankar går till den där plockleksaken där små barn ska peta ner klossar i olika former i en låda med motsvarande hål. En triangel där, en rund bit här, en stjärnformad där och så vidare. Den leksaken är pedagogisk av flera skäl. Dels tränar den motorik och logiskt tänkande. Dels visar den, eller faktiskt bevisar, att alla inte passar i samma form.

Rosa blommor. Mittblomman i fokus. Tjuren Ferdinands beteende har blivit onormalt.
En blomma bland blommorna, men med sin egen karaktär.

Om vi alla skulle tänka lite mer på det? Vi är ju olika. Det finns de som tycker om att vara i händelsernas centrum och det finns de som vill vara lite i utkanten och iaktta. En del pratar gärna och mycket medan andra gör det mer motvilligt och sällan. Vissa är blyga i några situationer, men inte i andra. Det finns de som snabbt känner tillit till nya personer, medan andra behöver låta förtroendet växa fram.

En rund, en fyrkantig och en stjärna. Naturligtvis är tjuren Ferdinands beteende helt normalt.

9 thoughts on “Tjuren Ferdinands beteende har blivit något onormalt

  1. Tjuren Ferdinand är m.a.o introvert, och tur för honom att han inte duger till tjurfäktning – en grym och orättvis ”hobby”, man får ju vara glad att de inte mera slänger människor åt lejonen…. Läste häromdagen Linus Jonkman’s bok ”Introvert – den tysta revolutionen” (där han faktiskt också hänvisar till tjuren Ferdinand) och blev hoppfull när han skrev att ”flera tecken ekar på att vi passerat krönet på den extroverta backen och att vi nu går mot en mer introvert ålder”. Det kan man ju alltid hoppas på – introvert som man är (fast båda behövs förstås)!

    1. Ja, tjurfäktning är inget att sträva efter, oavsett personlighet. Intressant det du skriver om krönet och att vi nu kanske rullar mot en mer introvert ålder. Det kan behövas lite mer balans och då ökar nog också förståelsen för att vi inte är produkter av samma mall.

  2. Precis – vi är olika och kan väl få vara det. Det gör ju dessutom allting mer spännande och varierat. Och så befriande om vi slapp alla etiketter och fack att den som är så kallas så och den som är si kallas si. Etiketter och fack begränsar – man kan ju faktiskt vara olika i olika situationer och tillsammans med olika människor.

    1. Din sista mening tror jag att de flesta känner igen sig i. Jag är inte densamma i alla situationer, ibland lite tillbakadragen, ibland gåpåig, ibland social och ibland en observatör. Det beror på situation, sällskap och inte minst humör. Vi är komplexa och har många olika sidor. Det är bra!

  3. Bra text. Det här kunde man diskutera mycket om.
    Vi människor är nog både intro och extro, beror det kanske på vilka situationer man ställs inför.
    Var och hur hämtar man sin energi, vissa vill skratta, snacka och vara i sällskap medan andra vill sitta under korkeken i ensamhet. Vi är alla olika i olika situationer och skeenden i livet.

Kommentera