Min inre tant jobbar på att ta sig ut ur garderoben

Jag har en inre tant inom mig. Det är en barsk dam som gärna vill tillrättavisa andra och inte bangar för något. Hon jobbar på att ta sig ut ur garderoben, men har inte vågat ta steget fullt ut ännu.

Senast hon försökte var i lördags. Jag låg och slappade på en varm badstrand, läste en roman och läskade mig med vatten. Plötsligt hörde jag ett lågt brummande från en motor. Jag tryckte ner solhatten lite till, petade solbrillorna på plats med ett bestämt pekfinger och glanade ut över havet. Det var då min inre tant höjde rösten: Vafalls! En vattenskoter bland alla badare, barn och vuxna!

Staty, kvinna, framsträckt hand. Min inre tant.
Passa dig så att jag inte nyper dig i näsan!

Två herrar satt på skotern och efter en stund gled en av dem av bönpallen (eller vad det heter) och vadade i land. Därefter gled även den andra mannen av bönpallen, ställde sig bredvid vattenskotern och vaktade den med viktig min (någon viktig min gick i och för sig inte att se på grund av avståndet, men så var det säkert).

Vilken fräckhet!

Min inre tant satt nu med rak rygg i brassestolen. Vilken fräckhet, utstuderad nonchalans och brist på laglydighet! Hennes hjärta slog hårt och adrenalinet rusade i kroppen. Hon iakttog man nummer ett som lite lojt strosade upp på stranden i riktning mot glasskiosken eller möjligen bajamajorna. ”Han kan gott ha fått ett lavemang i rumpan under sin framfart på vattenskotern”, muttrade tanten ilsket.

Sjöregler och vattenskoter

Min inre tant var verkligen mäkta upprörd. Det hon nu bevittnade var inte okej. Hon borde säga ifrån. Hennes röst skulle drypa av spydighet när hon frågade om herrarna möjligtvis hade hört talas om vilka sjöregler som gäller vid framförande av vattenskoter. Tanten betraktade badgästerna som plaskade precis intill vattenskotern. Att de inte reagerade! Varför sa de inte ifrån? De hade ju barn! Små barn! Ville de att telningarna skulle bli både på- och överkörda av en jäkla vattenskoter som framfördes av två fräckefransar?

Strand, strandstolar, båt, badande människor. Min inre tant.
Ingen vattenskoter i sikte.

Min inre tant höll en lång och upprörd monolog bakom den halvstängda garderobsdörren. Mannen som hade varit i kiosken eller på bajamajan kom strosande tillbaka och herrarna klev upp på bönpallen (eller vad det nu heter) igen. Och så gled de iväg, småputtrande. När de kommit en bra bit ut drog de på gasen och min inre tant snörpte med munnen. Själv sjönk jag djupt ner i brassestolen igen.

Du tanten, det var väl bra att du tog fräckefransarna i örat! viskade jag. Då skämdes hon faktiskt lite för sin flathet och försvann in bakom garderobsdörren igen.

4 thoughts on “Min inre tant jobbar på att ta sig ut ur garderoben

  1. Ibland skulle nog den där tanten behöva tala högt och tydligt, då det finns ett antal människor som saknar vett o etikett! Ibland är det väl som så att det är bra att tiga. ”Tala i silver och tiga i guld!”
    Underhållande läsning!

Kommentera