En bortglömd bröllopsdag

Ibland försvinner vissa viktiga bemärkelsedagar tillfälligtvis ur minnet. I dag visade det sig vara min och makens bröllopsdag. Här kan man nu tänka sig att endera parten i detta äktenskap blev omåttligt sur och förnärmad över denna glömska. Så är inte fallet. Vi är numera så välsynkade att vi hade glömt bort bröllopsdagen båda två. Trodde jag.

Lövhjärta, himmel, hav och skog.
Platsen för vårt bröllop – Knäbäckshusen.

Jag satt vid frukostbordet och slevade i mig havregrynsgröten för att orka med arbetsdag nummer två efter semestern. Maken, som av särskild anledning inte jobbar för närvarande, gjorde plötsligt sin stämma hörd från sovrummet. Ni vet så där som man gör efter att ha sett och läst något alldeles häpnadsväckande på Facebook.

”Du! Det är ju vår bröllopsdag i dag!”

Grötskeden gjorde halt halvvägs till munnen.

”Oj! Det hade jag helt glömt bort!”

Nygift par i natur.
Nygifta!

Det finns liksom ingen anledning att hymla med sina brister och glömska när man levt sida vid sida i 36 år. Jag tog några skedar gröt till och sökte därefter upp maken i sovrummet:

”Vad säger du? Ska vi ta ett år till?”

Det gläder mig att han svarade ”Det tycker jag”, tämligen omgående eftersom det ju uttrycker en slags belåtenhet med sakernas tillstånd.

”Och du?” frågade han. ”Har du lust att fortsätta ett år till?”

Jag svarade jakande och så var saken klar. Nytt muntligt kontrakt överenskommet och efter en puss återvände jag till gröten. Nu lämnade jag dock det samtidiga läsandet av dagstidningen och googlade på bröllopsår istället. Det visade sig att vi i år har marmorbröllop. Det fick mig att tänka på den öppna spisen i marmor och fönsterkarmarna i samma material. Marmor är vackert med många ådror i olika nyanser och former. Precis som vi har.

Litet kapell med halmtak vid havet.
Det lilla kapellet där det hände.

Jag meddelade maken att 36 år motsvarar marmorbröllop och tillade sedan att det är tegel nästa år. Det låter lite väl vardagligt och banalt för så många år. Året därefter är det cement. Cement! Nåja, det är ett stadigt och gediget material. När vi segat oss fram till 40 är det rubin. Då börjar det bli lite klass på det, tycker jag.

Och så här långt kommen i skrivandet kom maken och förstörde hela inlägget. Han hävdar att han inte alls hade glömt vår bröllopsdag. Han har haft det uppskrivet i sin kalender hela tiden. Det är alltså en i detta äktenskap som inte hade koll på vilken dag det är i dag.

Oj då. Men muntliga avtal gäller, eller hur?

16 thoughts on “En bortglömd bröllopsdag

  1. Vilket trevligt inlägg. Måtte ni få många fler lyckliga år tillsammans. Alla förutsättningar verkar ju finnas.
    Stort grattis!

  2. Grattis! Hos oss brukar en viss oro infinna sig veckan för bröllopsdagen med funderingar kring om någon av oss fått något nytt anbud under året. Hittills har inga sådana inkommit och då kan vi lugnt förlänga avtalet ytterligare ett år. Detta firas ofta med att vi tuggar i oss en smaskig räkmacka på Lill-Babs caffär i Järvsö och ser fram emot ännu ett lyckligt år. <3

    1. Tack! Ja, man kan ju aldrig vara riktigt säker på att det inte står nya kandidater i led. Eller 😂? Caffären låter som ett utmärkt sätt att fira bröllopsdagen. Själva sökte vi i år upp en restaurang i solen vid havet där vi åt tapas och skålade i bubbel.

    1. Tack! Ja, det är en fantastisk plats – vilket inte minst badsugna personer har upptäckt varma sommardagar 2020. Det har varit trafikkaos ibland. Men inte när vi gifte oss för länge sedan – även om det fanns badgäster även då som passerade och tittade på oss nygifta 😊.

  3. Ja, nu är jag ju lite sent ute – men grattis till era år! Vi har några år till och faktum är att vi glömde vår bröllopsdag i år, vilket inte har hänt tidigare! Trevligt var ju ändå att vi åt lunch ute den dagen utan att ha dagen i åtanke! 🙂
    Skönt att ni trots ”fadäsen”, bestämde er för att fortsätta! Det verkar som sagt finnas bra och goda förutsättningar för det! 🙂
    Må gott och lev väl!

Kommentera