Jag brukar gå in på taxfree-butiker på flygplatser i syfte att köpa en ny parfym. Två minuter senare vacklar jag tomhänt ut igen, helt bedövad av alla doftbomber som attackerat mig. Min jakt på den perfekta parfymen tycks vara evig.

I badrumsskåpet står ett antal flaskor. Jag är svag för parfymflaskors ofta fantasifulla design och form. Bara flaskan kan vara ett skäl nog för ett köp. Eller nej, innehållet måste tilltala mig. Nåväl, de där flaskorna i skåpet är gamla. Asgamla. En kvalificerad gissning är att de inte alls har den doft som de hade från början. Som det är meningen att de ska ha. Om inte förr, får de åka i soptunnan i samband med flytten i höst.

Jag använder nästan aldrig parfym på jobbet eftersom jag är en god människa som tar hänsyn till andra. Alltså vill jag inte att allergiker ska få ett anfall när de träffar mig. Jag vet hur jag själv reagerar när andras starka parfymdofter tränger sig på och trycker in mig i ett hörn. Fasansfullt! När jag är ute och knatar i naturen passerar jag ibland människor som luktar massor av parfym. Va?? Stänker de på sig de dyrbara dropparna före motionsrundan? Det tycker jag är jättekonstigt. Fram för hederlig och mödosamt framarbetad svettdoft! Rätt doft på rätt plats, så att säga.

Men hur det nu än är, vill jag så gärna hitta ”min” parfym. Jag vill skrida fram som en väldoftande stjärna vid passande tillfällen. Jag vill att folk ska häpna och lite diskret och avsides fråga vad det är för underbar parfym jag använder. Och då ska jag lite avmätt (men belåtet) säga att att ”det är den och den parfymen med noter av bla bla bla”.

Hur ska jag någonsin nå dit när jag inte härdar ut mer än två minuter i butiker som säljer dylika varor? Jag har försökt, tro mig. Jag har läst på i förväg och jag vet att jag vill ha lätta dofter, gärna med inslag av citrus. Kanske en aning av vaniljdrömmar och ingefära. Ett inslag av en väldoftande, men inte bedövande, blomma. Absolut inte sött, inte för kryddigt och inget som påminner om knark. Och doften ska vara länge. Inte flykta förbi på fem minuter och så var det roliga slut.

Så jag läser alltså på i förväg (ibland). Sen ger jag mig in i doftbutiken, grabbar tag i pappersstickorna, parfymflaskorna och sätter fingret på avtryckaren. Sniffar. Mmm… kanske. Pausar och viftar lite världsvant på pappersstickan. Sniffar igen. Tvi vale! Så håller jag på i två minuter och sedan vacklar jag alltså ut. Ibland försöker jag ta hjälp av maken, men han ryggar tillbaka eller så är vi helt enkelt inte överens.

Parfymören Jean-Baptiste Grenouille i Patrick Süskinds roman Parfymen drogs till unga, oskuldsfulla kvinnors doft och försökte utvinna och förädla den till parfym genom att mörda dem. Han hade tyckt att jag var helt ointressant eftersom jag inte uppfyller något av kriterierna. Å andra sidan hade jag fått behålla livet och det får ändå anses vara en högvinst i sammanhanget.