Vi är många som jobbar på distans för närvarande. Vi kurar ihop oss framför datorn på lämplig – eller olämplig – plats i hemmet. Gamnacken är tydlig framträdande och blicken in i datorskärmen är fokuserad och blir framåt eftermiddagen lite trött. Distansjobb i coronatid kräver en dos fysisk aktivitet för att bryta det myckna stillasittandet.

Det blir mycket ”sitta på rumpan framför datorn” när man jobbar hemifrån. Man gör sig inga ärenden till kopiatorn, inga ärenden till kollegor i andra delar av huset för att dryfta olika frågor och inga promenader till personalrummet för att ta en kopp kaffe tillsammans med arbetskamraterna. På hemmakontoret blir det istället skanning på skrivaren som står precis intill datorn, videosamtal och digitala fikastunder tillsammans med kollegorna. Man behöver praktiskt taget inte röra sig alls, med undantag av toalettbesök och en sväng till kaffekokaren i köket några meter bort.

En kollega berättade att hen vaknade mitt i natten för att hen hade så ont i baken. Konstigt, tyckte kollegan först men insåg sedan att den där matsalsstolen nog inte var så himla bra att sitta på en hel arbetsdag. Själv har jag det fantastiskt bra förspänt för att jobba på distans. Jag har inga hemmavarande barn, jag har en stor skärm, jag har ett höj- och sänkbart skrivbord och jag har en bekväm kontorsstol. Grattis till mig!

Trots dessa goda arbetsvillkor, blir det mycket stillasittande framför datorn och jag har insett faktum: distansjobb i coronatid kräver en dos fysisk aktivitet. Jag måste ta en del av lunchen för att gå en promenad på stan, såväl för den fysiska som den psykiska hälsans skull. En nypa frisk luft och en annan miljö en halvtimme gör underverk för eftermiddagspasset framför datorn. Det är också viktigt att göra till exempel en ninjaövning för att inte ryggen ska bli stel som en planka.

Likaså måste jag gå en längre promenad efter jobbet. Helst vid havet för att få dagens dos av vågbrus och friska, saltstänkta fläktar i ansiktet. Och – återigen – för att byta miljö. Ett alternativ är att springa en runda för att få fart på blodomloppet igen. Sen kan jag vända tillbaka till hemmet som då åter är just ett hem och inte en arbetsplats. Det blir det först klockan åtta morgonen därpå.

Och vet ni vad? Allt detta är okej eftersom det görs för att mota Olle i grind, det vill säga covid-19. Men vi måste röra på oss också under distanstiden, annars lär vi återvända till ordinarie arbetsplats som ett gäng bleka och slaka selleristjälkar.