Nu finns tid för det ogjorda

Tillvaron står på vänt och mycket av det planerade går om intet. Resor ställs in, konserter blir inte av, fester måste avlysas. Men även det motsatta händer. Sådant som annars hade skjutits på framtiden, åt sidan eller helt enkelt inte hade hunnits med får uppmärksamhet. Nu finns tid för det ogjorda.

P-skyltar på marken. Nu finns tid för det ogjorda.
Många planer har parkerats.

Som mest nöjda hade vi alla naturligtvis varit om det där viruset inte hade hört av sig alls. Nu skriker och väsnas det alldeles förfärligt och vi gör vårt bästa för att undvika att reta upp det ännu mer. Det innebär att vi nu vistas i vår hemmiljö i en helt annan omfattning än normalt (utom de som ännu inte har förstått sin egen roll som smittspridare).

Böcker och ett ishockeyspel. Nu finns tid för det ogjorda.
Böcker på pianot. Ett ishockeyspel på stolen. Nej, nu får vi rensa upp!

För min del medför det att jag plötsligt börjar observera sådant hemma som bara har skymtat förbi i ögonvrån tidigare (eller om jag, av självbevarelsedrift, har blundat för det). Vad mycket böcker det ligger överallt! På pianot, ovanpå vinkylen, i fönsterkarmar. Vad stökigt det ser ut. Och vad mycket saker och papper vi har stoppat in i hyllorna! Ni vet, så där som man gör när man ska ha undan det i en hast. Sen blir det liggande där. I en evighet. Och man vänjer sig. Men nu ska det bli åtgärdat.

Bilen, som skulle ha lämnats in på service i höstas, kommer vi med ens ihåg att den ska, just det, lämnas in på service. Den rullar fint, men vi vill ju gärna att den ska göra det fortsättningsvis också. Och köksskåpen behöver vi gå igenom och rensa. Det är så trångt och bökigt numera i en del av dem. Men nu finns det ju tid för det ogjorda så det är bara att sätta igång.

Hav och klippor. Vårhallarna. Nu finns tid för det ogjorda.
Det finns så mycket fint att upptäcka. Här Vårhallarna.

Det är också länge sedan jag ägnade så mycket tid och energi åt min närmiljö som jag gör för närvarande. Inför varje helg får väderleksrapporterna extra uppmärksamhet och därefter sker en planering för vart vi ska bege oss. Hav eller skog? Klippor eller öppna fält? Matsäck packas, värmande sittunderlag till rumpan stoppas ner i ryggsäcken tillsammans med kamera, extra objektiv och batteri. Så ger vi oss i väg till glest befolkade områden inom några mils radie. Det är en lisa för själen att vistas i naturen och det finns mycket att uppleva.

Spår i sanden av människa och häst. Skugga av människa. Nu finns tid för det ogjorda.
Tid att stanna upp och reflektera.

Det är fint att upptäcka sin närmiljö och skönt att få gjort saker i hemmet. Det känns bra att stanna upp, fundera och ta itu med. Men allra mest önskar jag att pandemin inte fanns och att jag hade förmått att stanna upp och reflektera ändå.

5 thoughts on “Nu finns tid för det ogjorda

  1. ”Inget ont som inte har något gott med sig” lyder talesättet! Ett talesätt som som kan provocera och såra när någon drabbas hårt och skoningslöst! Men likväl brukar de flesta lära sig något när något oväntat händer. Som att stanna upp, reflektera, ändra sin livsstil etcetera.
    Nu får många ”ofrivillig tid”, som sannerligen kan användas till något som känns meningsfullt och läkande i en tid som nu råder. Jag hoppas och tror att många fler vistas i naturen i detta nu och förhoppningsvis även efter att corankrisen har lagt sig. Jag hoppas innerligt att krisen skapar ett långsammare livstempo och att fler förstår att det inte är alla ägodelarna i hemmet som gör någon lycklig! Ja, det finns mycket att skriva om ämnet….
    Du gör det bra Monica! Du reflekterar och använder din tid på ett sätt som känns bra för dig!
    Kram Gunilla

    1. Naturen är där man/jag känner mig som mest trygg för närvarande (ja, även hemma). Vi har på ett sätt tur som drabbas av pandemin nu när det är vår och det faktiskt är en njutning att vistas utomhus (de flesta dagar …). Det hade varit betydligt tuffare om det hade varit november t ex. Precis som du hoppas jag på vissa förändringar i samhället efter detta – hos den enskilde men även i samhället i stort och i hela världen. Detta bör vara ett wake up call för alla.

Kommentera